Lyssnare?
Tar känslan över
Och aldrig blir något sig likt igen.
Jag är en lyssnare, så är det helt enkelt. Jag var med Simon och Johanna fält hemma hos Andrea igår. Det var mysigt och roligt att träffa dem och vi hade många intressanta samtal. Jag pratade inte så mycket, men lyssnade desto mer.
Jag är en lyssnare, det är bara att acceptera det. Sista veckan har jag tagit tid för att be för dagen på morgonen, och jag tror att gud vill att jag ska lyssna. Jag har hamnat i många "lyssna-situationer" och... jag trivs. Och behövs.
Jag är en lyssnare, med all sannolikhet. Varför skulle en lyssnare vilja bli lärare? Det låter inte särskilt logiskt. Fast kanske ska jag prata på jobbet och lyssna på fritiden?
Jag är en lyssnare, oavsett om jag vill det eller inte. Men ofta önskar jag att jag kunde formulera mig, kunde bryta isen med att babbla på, vågade säga åsikter i diskussioner...
Vem är jag? Och vem borde jag vara?
Jag önskar att jag också hade den där förmågan att bryta isar.. Tack för att du finns! Kramen
Den du är är den du bör vara! Kram
vad fint formulerat! om alla lärare lyssnade lite mer än dom pratade skulle det finnas fler bättre lärare. det finns alldeles för få lyssnande lärare. kanske för att många tycker att det är mindre läskigt att bara prata på istället för att bara slappna av och våga lyssna.
att bara babbla på kan ju vara härligt, och den förmågan tror jag nog att du besitter. sen gäller det ju att du omger dig med personer som kan vänta in dig och lyssna på dig också.
på torsdag dimper två av dina allra babbligaste släktingar ner :-). du anar inte vad jag ser fram emot det! njut nu av dom sista skälvande timmarna i skolan. kramar!
