Utveckling
Vilken fantastisk helg! Jag har utvecklats de senaste dagarna. Vågat göra mer saker än jag gjort innan.
För det första så ledde jag lovsång i fredags på tonår med Joel. Jag var nervös innan, men det gick fint. Jag har gjort det tidigare också, men varje gång jag är nervös så går jag ett steg vidare.
Idag läste jag inledningsordet på gudstjänsten och bad en kort bön med alla. Jag läste rätt bibelord (jippie!) och stakade mig inte så mycket. Det var härligt att jag vågade, för det var ovanligt mycket folk där. Och tänk, Bosse frågade mig efteråt om jag vill vara mötesvärd någon gång och hälsa välkommen, läsa pålysningar mm. Hjälp!
Det är inte lika konkret, men att jag vågar vara med i Simon, Bea, Niko och Josefs gäng, trots att jag inte känner dem så väl, gör att jag känner mig lite modigare. På något sätt har jag vävts in bland dem, utan att jag riktigt har märkt det och det känns bra. Är fortfarande lite nervös innan, men jag är van vid nervositet...
Jag trivs med mitt liv här i Oskarshamn. Med familjen, med teknikarna, med klassen, med tonårsgänget, med kyrkgänget... Jag mår bra av att utvecklas på dethär sättet. Varför ska jag åka ifrån dethär ett helt år, när jag trivs så bra här?! Frankrike får vänta, så känns det för tillfället. Om jag hittar ett jobb och kan hänga mycket i kyrkan, så tror jag att nästa höst kommer att bli prima.
Tusen kramar, Annie.
