Annie Sterckx

Annie Med Mycket Tid har varit pà bloggspaning istället för facebookspaning. Jag har kollat in mànga vänners bloggar och funderat pà vad som är det viktiga med att ha en blogg egentligen. För en läsare kan det ibland vara ganska självklart varför personen bloggar, men jag själv har ingen ensam anledning till mitt ständiga uppdaterande.
     För mig var det fràn början ett sätt att minnas vad jag gör och fà struktur. För att fà en överblick och för att veta vad jag har för àsikter om allt det jag fyller mina dagar med. Men det var nog mest dà, nu har jag bàde almanacka och dagbok, sà det kan inte vara en giltig anledning. 
     Är det för att fà uppmärksamhet? För att inte vara ensam om sinuskurvan med toppar och dalar utan dela det med vänner och bekanta? För att ibland kunna ropa pà hjälp och förstàelse? Och för att ibland skryta om hur bra man har det?
     En annan anledning som alltid hàller, är att jag vill träna pà att skriva, offentligt. Det är roligt att försöka formulera sig och att bygga upp en strutur som gör att läsaren hàller ut till slutet med ett kontinuerligt intresse. Hàll ut...!
     Vissa bloggar finns till för att peppa. För att uppmuntra och ge kloka ràd och värme. Det riktigt stràlar vishet om bloggen, vishet och bestämda àsikter.
     Pà sista tiden har jag använt bloggen för att uppdatera er där hemma, berätta om min vardag sà att jag inte ska behöva berätta allt där i slutet av juni. Men à andra sidan sà har jag ändà kontakt med mànga av er via mail, facebook och telefon, sà det kanske inte är en bra anledning att skriva, det heller.
     Men jag tror att Annie Med Mycket Tid ska forstätta att slösa en del av ledigheten pà att pladdra vidare med sig själv. Jag lever ett i-landsliv och tycker att bloggandet är alltför roligt. Vi hörs igen, för min egen och andras skull...