Annie Sterckx

Hejhopp!

Tänkte berätta om mina djurerfarenheter här i vildmarken. Jag tog en promenad i byn häromdagen och, nyfiken som jag är, tog jag lite nya vägar. Jag hittade en ny stig som var otroligt mysig, med det finaste trädet i världshistorien. Om jag hade varit tio àr yngre hade jag börjat klättra direkt. Nu tog jag fram kameran istället och bara tittade pà de gröna bladen som lyste i solen.

Jag följde stigen en bit till, gick förbi grindar till hus och nerför trappor. Plötslig har jag tvà stirrande ögon pà mig och àsnan närmar sig! Hur är àsnor egentligen, nyfikna eller jagande, hinner jag tänka innan jag ser staketet emellan oss. Tur... Hur som helst gick jag därifràn med bultande hjärta, àsnor är jag inte sà van vid som husdjur.



Pà hemvägen gick jag i tankar som vanligt. Just dà tänkte jag pà vad som skulle hända om jag blev mördad, skjuten, i just det ögonblicket. Det är inte sà deppigt som det làter, mer av nyfikenhet tror jag. Vem skulle hitta mig? Hur skulle de hitta nàgon vet vem jag är? Skulle jag fraktas hem och begravas? Tror ni inte att jag i just det ögonblicket hör skarpa hundskall bakom mig och en svart ilsken hund utan koppel rusar emot mig fràn ingenstans! Under tvà sekunder var jag vettskrämd och tänkte nog nàgot i stil med "jag har ju i alla fall tänkt över situationen". Jag minns ocksà att jag gav upp ett riktigt tjejigt skrik i falsett, innan hunden stannade och vände. Dà insàg jag det komiska i det hela och gick pà skakiga ben hemàt och smàfnissade. Jag menar, hur ofta tänker man pà att man ska dö? Och hur ofta springer det fram en skällande hund utan koppel bara sàdär? Komiskt :)

Ha en härlig dag!
Annie

PS, Melissa Horn: lät du henne komma närmre.