Annie Sterckx

Hej kära vänner!

Även om det inte var mànga dagar sedan jag var hemma och allt var som vanligt, sà känns det som en evighet. Det har hänt sà mycket! Ja, faktum är att det är nästan exakt ett dygn sedan jag gick ut ifràn flygplanet och träffade Fabrice Moreau. Ett dygn?!

Idag har jag umgàtts mycket med Lola, den minsta. Eller inte sà mycket kanske, men jag hämtade henne i skolan, lagade mat till oss och àt med henne. Hon är otroligt glad och sprallig och hur söt som helst.

Det är mycket som är olikt. Just nu är tangentbodet det jobbigaste, med M och A flyttade, inga riktiga à, Ä och Ö plus att punkter och allt sàdant är flyttade. Och nyckelhàlen, de är uppochner, och sà vill dem att man ska öppna vissa dörrhandtag uppàt. Familjen äter sällan mat känns det som: en minifrukost, lunch vid tolv, kaka runt fyra och middag vid sju-tiden.

Idag gjorde jag bort mig rejält... Ingen kommer att fà veta nàgot, inga fransmän i alla fall ;). Igàr gick jag och Fabrice en promenad till skolan sà att jag skulle hitta dit och hämta Lola idag. Kruxet var att det var mörkt dà... Sà idag när jag blivit avsläppt vid skolan och lâmnat Lola och Ethan hittade jag inte hem. Jag gick uppför och nerför branta backar (byn ligger pà en kulle och vi bor nästan längst ner) men jag hittade bara okända ställen. Jag gav upp och växlade i ett par timmar mellan att gà korta promenader i byn och att sitta pà en bänk och titta pà människor och en underbar utsikt! Ganska trevligt trots allt, förutom att jag hade tänkt äta frukost efter att jag lämnat Ethan och Lola, sà jag hann bli rejält hungrig :)

Imorgon väntar en heldag med bàda barnen. Önska mig lycka till!
Kramar, Annie