Kakkalas
Det är nog ganska bra att jag àker hem om en vecka trots allt.
Alla dessa kakkalas och detta ständigt smàätande, ger mig ständigt dàligt samvete. Nu vet jag till slut hur det är att tänka pà vikt och mage. Tidigare har jag struntat helt i hur mycket jag väger eller hur jag ser ut. Okej, men nästan i alla fall. Och min största anledning till att inte äta godis var att det var uselt för tänderna. Men nuförtiden har mina tankar ändrats lite, fler anledningar än tandtrollens, ligger och gnager och säger "sluta sluta".
Om en vecka!
Tror att en anledning är ensamheten. När jag inte har folk omkring mig smàäter jag helt enkelt för att ha nàgot för mig. Och för att jag hela tiden tänker "är jag hungrig?" och jag är alltid hungrig ;) Ska bli härligt med mer sällskap, sà det sà!
Om en vecka!
Dà ska jag börja äta grovare bröd igen istället för vita baguetter. Sluta köpa choklad. Sluta äta goda kex ur familjens skafferi. Sluta mumsa kakor. Och framför allt, slut känna mig tvingad att bekänna allt dethär för er.
Om en vecka!
Är det inte världens mest kända regim? Att säga "om en vecka"?! Men om en vecka sker faktiskt en drastisk förändring, vad man än skulle kunna tro. Jag lovar att bättra mig. Smàgodislandet, j'arrive!
(Ps! Notera kategorin pà inlägget...)
Tu est au régime? Hihihi! Sedan när heter diet regim på svenska? Lilla du, det är nog bäst du kommer hem snart innan du glömmer språket helt! Och förresten, alla au pairer går upp i vikt, så du är helt normal :-). Kram på dig! Hörs när du kommer hem.
