Solglädje
Problemet i familjen Sterckx är (och kommer alltid att vara) datorn. Det är ett samtalsämne som ständigt kommer upp, och alla fem höjer sina irriterade röster om vem som sitter vid datorn och hur länge och vad personen skulle kunna göra istället och vems tur det är sedan och... ungefär så. Medan jag var på Öland mynnade detta ut i att datorsladden drogs ur och musen gömdes. Problemet har hållit i sig i en vecka nu, men äntligen får jag skriva igen. Till slut är jag tillbaka!
I måndags till onsdags hade jag och Johanna vår första vuxna semester. Utan släktingar och i en lånad minibuss, kände vi oss fria. Vi åkte runt i hettan på Öland och solade, åt glass, badade, skrålade till radion, grillade, backade minibussen, brände ryggar och lår, skrattade, promenerade, spelade mastermind, diskuterade verktyg och moln - i samma mening, hälsade på Rebecka på Klintagården, läste Kärlek som befriar-boken, kollade in beachen på Böda och hade det riktigt trevligt helt enkelt!
Dagens diss, riktad mot mig själv och människor i allmänhet, blev istället en diss till Jimmy.
"Jag blir så dålig på kort. Tycker jag alltså."
"Det tycker alla!"
Som tur är håller det glada vädret i sig, och jag har hängt på Havslätt de sista dagarna. Dethär är sommar när den är som bäst! Idag bröt jag av solbadandet med lite frisbeegolf med Simon och Jimmy. Det började ganska bra, men sedan drog träden till sig min frisbee som med en magnet. Jag begriper det inte... Ikväll kommer familjen Jerner hit med buller och bång, och imorgon blir det en tur ut på havet med familjen och Simon. Göttmos.
Oh boy! Sikken skänk från ovan de e å leva ida. Oh boy! Rena gudagåvan, är det konstigt att jag är glad? För solen skiner ju, och du är här, och jorden spinner i sin himlasvär. Och faktiskt när man mår på detta vis, är världen nära på ett paradis.
(Peps Persson)
Jag har sagt hejdå, för idag, till farmor.
Jag har shoppat blomväxter med denne Simon, och ordnat till dem med hjälp av en tom flaska brämhultsjuice. (Dagens tävling: gissa hur!)
Jag har ätit havslättsbaguette och vi fick sällskap av pojkarna Borén.
Jag har inte diskuterat Vänner med pojkarna Borén, har tro det eller ej inte ens sett ett helt avsnitt än i mitt liv, så det skulle ha varit lite klurigt.
Jag har impulshandlat en supergod twisterglass med Jimmy.
Jag har grillat en gudagod mix av korv, köttbullar, lök, tomat, paprika, äpple och champinjoner på grillspett. Plus att jag snodde lite kyckling av de andra.
Jag har visat mina talanger (?) i dansmatta och bowling på tv-spel.
Jag har nästan somnat i Anna Jonsons bil.
Jag har fått historiens första sms av min bror, ganska otippat faktiskt.
Jag har skänkt Rebecka och gänget på Klintagården en tanke, och hoppats på att de har det riktigt bra där.
Jag har funderat och filosoferat över en mängd intressanta frågor. Som varför vi kunde lära barnen på arken dansa glada danser, runt en midsommarstång.
Jag har suttit ensam hemma vid min dator, före en första natt hemma utan föräldrar i huset, men med en bror som borde vara hemma snart.
Midsommarafton...
Astrid
Idag har jag haft värsta gympapasset. Och tro inte att jag har börjat träna, nix, det var lite mer ofrivilligt än så. Vi skulle gå till Havslätt med barnen på dagis. De stora fick åka bil, men de små skulle köras i barnvagnar. Jag var en av tre chaufförer på barnvagn som höll på att stekas i sommarens hittills varmaste dag. Plus det faktum att fröknen som gick längst fram verkade vara en van barnvagnsförare, för hon pinnade på som en hamster i ett hjul. När vi väl kom fram var jag blöt som om jag hade badat. Detta upprepades på hemvägen, fast då var det lite svalare. Väl hemma igen ville ett barn som åkt bil, leka kull och snäll som jag är ibland, ställde jag upp. Det skulle inte förvåna mig (eller göra mig besviken, gilla!) om jag får träningsvärk imorgon. Dagens motion avklarad.
Jag ska erkänna. Jag har följt strömmen och blivit medlem på facebook. Jag är inte stolt, fastän jag hade mina motiv. Jag har redan märkt hur facebook (alias fejan), är som gjort för skvallriga människor. Folk som gillar att ha koll på andra. Människor som vill veta hur relationerna är mellan andra människor. Jag vet inte än om jag passar in där, men lite skvallertant är jag nog allt. Vi ses kanske där! Eller jag kommer i alla fall att se dig, så håll dig i skinnet ;)
"Om ni skulle ta och gå hem nu, så att ni kan komma tillbaka igen i morgon. För om ni inte går hem så kan ni ju inte komma tillbaka. Och det vore ju synd."
Pippi Långstrump
Ha det gött, medmänniskor!
Sol i stora lass
Efter någon timmes intensiv svettning i solskenet, började det helt otippat duggregna så vi gick in. Jag ska vara ärlig. Vi kollade på film. Och ännu mer ärlig. Vi kollade på Aladdin. Okej, jag är inte stolt över det, men det är en underbar film som passar perfekt till regn och trötthet. Johannas åttaåriga bror (som för övrigt läser Harry Potter och dödsrelikerna just nu...) har så sköna kommentarer. Han blundade när Aladdin kysste Jasmin, och sa lite buttert: "Jag gillar inte när två tecknade figurer pussas". Som sagt, en go´ sjuåring.
Burr, nu skulle man bli förkyld också... Inte så kul. Veckan framöver kommer ägnas åt att smitta ner alla barnen på Arken. Eller så kanske jag får vara hemma och sova, får se hur jag mår.
Imorgon är en annan dag än idag
Imorgon blir det jobb. Dagiset Arken kallar på mig likt en mikro som poppat färdigt popcornen. Även om jag inte är jättepepp just nu, så är jag glad att jag får jobba där och tjäna lite pengar inför sommaren. Jag har jobb där nästan hela nästa vecka också, bra bra.
Delar av NvTe-gänget samlades idag under mitt tak. Vi spelade Rock Band och kubb och maffia och hade det allmänt trevligt. Jag har insett hur bra det gänget är för mig, jag vill inte förlora dem på grund av en fånig student. Fast jag saknade Zazza, Sofie och Emma.
Vad vore livet utan ett piano?
Vi synes...
Aha-upplevelse
Jag har just insett att lokalvårdare är folk som städar lokaler.
Inte folk som städar lokalt.
Man lär sig något nytt varje dag...
Sjungom studentens lyckliga dag...
Nu är jag vuxen.
Jag har fått ännu en vuxenpoäng att lägga till summan, som börjar bli ganska stor tycker jag. Nu är jag inte längre student utan arbetssökande. Frågan är hur vuxet det är att skrika ramsor om hur fåniga teknikarna är, släppa upp ballonger mot skyn eller öppna presenter, lycklig som en sjuåring. Men trots barnsliga inslag fick vi vuxenpoäng, dendär härliga dagen.
Det var en finfin dag igår, trots regnet som kylde ner oss under tågandet i stan. Och framför allt så var eftermiddagen hemma riktgit mysig. Släktingar och vänner kom och hälsade på och det var kul att prata med alla. Jag blev så glad över allt som mamma och pappa fixat: mat, skylt, städning, servetter, inbjudningar, björkar... Och roligt med alla som kom och var glada tillsammans med mig. Som sagt, härlig dag.
Och ännu en vuxenpoäng. Jag letade efter mina glasögon en liten stund, innan jag kom på att jag hade dem på mig. Är inte det klassikern!? Haha, fast det är i och för sig mer pensionärspoäng... Typiskt.
Idag har jag städat undan ännu mer av barnet i mig. Alla mina underbara plancher på söta apor har åkt ner i källaren tillsammans med några böcker som jag inte har läst sedan lågstadiet. Jag har spacklat och målat över håligheter i väggen och varit riktigt vuxen hela dagen. Jag fick en ny cd och nya ljusstakar i studentpresent, och började ordna dem. Sedan hamnade jag i ett konstigt städhumör och bara fortsatte. Det är roligt att ordna och möblera om och fixa, faktiskt.
Tänkte avsluta med ett klokt citat av Tove Ditlevsen.
"Många är aldrig riktigt jämnåriga med sig själva"
Och vem säger att man måste känna sig lika gammal jämnt. I vissa stunder känner jag mig fem år yngre, ibland fem år äldre. Och åldern spelar ingen roll om man inte är ost. Så är det. Kram och ha de fint!
Lyssnare?
Tar känslan över
Och aldrig blir något sig likt igen.
Jag är en lyssnare, så är det helt enkelt. Jag var med Simon och Johanna fält hemma hos Andrea igår. Det var mysigt och roligt att träffa dem och vi hade många intressanta samtal. Jag pratade inte så mycket, men lyssnade desto mer.
Jag är en lyssnare, det är bara att acceptera det. Sista veckan har jag tagit tid för att be för dagen på morgonen, och jag tror att gud vill att jag ska lyssna. Jag har hamnat i många "lyssna-situationer" och... jag trivs. Och behövs.
Jag är en lyssnare, med all sannolikhet. Varför skulle en lyssnare vilja bli lärare? Det låter inte särskilt logiskt. Fast kanske ska jag prata på jobbet och lyssna på fritiden?
Jag är en lyssnare, oavsett om jag vill det eller inte. Men ofta önskar jag att jag kunde formulera mig, kunde bryta isen med att babbla på, vågade säga åsikter i diskussioner...
Vem är jag? Och vem borde jag vara?
