Kom

Kom natt

och stryk oss över håret

Sjung för oss

att ännu

smeker haven

stränderna

ännu klättrar getterna

i bergen

än

är inte hela

jorden

människans

fånge


Ingrid Sjöstrand


Solsken

I din starka sol
som plötsligt
lyser upp jordkällaren
inser jag hur fantastisk du är
och jag önskar,
önskar
att jag kunde
kasta av mig solglasögonen.

Jag är mörker,
du är ljus,
natt och dag
och jag vill inte bli bländad.

För mycket solsken skapar
en öken
och jag är rädd om mina
vattendroppar



Efter en härlig helg med bio, winerbröd och gud har jag lite tid för mig själv.
Tankar besöker mig och vissa får jag nästan tvinga fram.
Idag har jag haft ett härligt telefonsamtal med Johanna och hon fick mig att skratta galet mycket!
Kom just på att jag älskar mitt piano...
För övrigt är det bra att heta Annie just nu :)

...Kramar

STOP




Här är min syster Avelina och jag själv, hos Johanna. Kommer aldrig glömma första moppeturen bakom Johanna, härligt och läskigt. Och första moppeturen själv när jag nästintill körde ner i diket med Johannas pappas moppe...

Hur som helst så känns det som att hela mitt liv kretsar kring fordon just nu, varför ska det vara så komplicerat med bilkörning? Och varför måste jag bli påminnd om det hela tiden? Idag kom Leif och bara råkade nämna "fortkörning". Suck. En gång i tiden var jag riktigt pepp på att köra, vill vara det igen!


Dagen har varit skön med några timmars jobb på dagis - mys - och lite franska i skolan. Ikväll blir det tonår i mission!

Kram!


Vi är en lycklig bunt

En lycklig röra.
Så mycket mer än man tror.
Ingen aning.

I min ensamhet

Idag städade jag som vanligt på söndagar i kulturverkstan. Mitt vanliga jobb som städerska. Många tänker nog att städerska är det tråkigaste jobbet som finns, men en timme i veckan är ganska lagom. Man behöver vara för sig själv ibland och det är ett perfekt tillfälle att prata med gud.
Jag var inte jättepepp idag eftersom en dunderförkyldning har drabbat mig. Jag städade det viktigaste och tänkte sedan promenera hem. Jag hade inte pratat med gud på hela dagen och kunde inte riktigt... känna att gud var närvarande. Att han hörde mina tankar. Jag har sådana perioder ibland, och då kändes det rätt konstigt att börja be. Jag bad därför bara kort att jag inte kunde känna hans närvaro och att jag ville det.
Plötsligt hör jag ett tyst fotsteg bakom mig på den annars tysta vägen. Jag vänder mig om och ser en nerhukad kvinna streta mot blåsten. Precis efter att jag har sett henne svänger hon in på en sidoväg, men hon har tydligen gått bakom mig ganska länge utan att jag har märkt ett dugg.
För mig var det så tydligt vad gud ville mig, att jag nästan skrattade högt. Det är klart att gud finns runt mig hela tiden! Precis som kvinnan bakom mig går gud bakom mig natt och dag. Och framför och över och inuti. Men jag lyssnar inte... Jag ser mig inte omkring... Tack gud!

... igen.

Skummissjuka och Johannahäng

Härligt med lite helg och ledigt, som alltid.

Dagen har jag tillbringat hos Johanna med kortlek, Vem vill bli miljonär-spelat (Jag blev miljonär! Jippie!), Dagboken-filmen och en massa snack. Det är härligt när orden bara flyter! Och dagboken är riktigt härlig, om jag hade gråtit till filmer hade jag definitivt gråtit till den.

Jag har dragit på mig en konstig sjukdom, förstår mig inte på den. Igår hade jag feber när jag vaknade och somnade om. När jag vaknade en timme senare var febern puts väck. Men igår på kvällen innan tonår var febern tillbaka. Trots det så gick jag till tonår, fast när jag kom hem igen var febern borta igen. Helskum sjukdom måste jag säga, men jag är pigg i alla fall och då gör det inte så mycket.

Nu har jag börjat med franskalektioner igen och det är så kul. Tänk att plugga glosor kan vara roligt. Men franska är nåt speciellt och även om läraren inte är bäst så är det härligt med språket.

Kramis

Har du varit med om det?

Ska ha trumlektion inom en timme.
Burr.

Magen bli tyngre när man är nervös.
Har du varit med om det?
Och man blir skakis om händerna.
Har du varit med om det?
Och man blir arg på sig själv
när det bara är en sånhär småsak som man blir nervös över.
Har du varit med om det?
Och sen när man väl ska göra den där fåniga grejen
är det bara en struntsak som inte spelar nån roll.
Jag har varit med om det.
Jag är med om det.
Men jag orkar inte vara med om det just nu.

Den Vackra Sagan Om De Gula Öronpropparna

Det hela började i fredagseftermiddag med att Avelina sa att hennes kompis (och min också) Sofia skulle sova över. De åkte ivåg och badade och käkade pizza medan jag låg i soffan och kollade på A walk to remember med knappt öppna ögon. Vid åttatiden kom de tillbaka med ytterligare en kompis, Julia, som även hon skulle sova över. Jag insåg att de skulle vara uppe minst två timmar längre än jag och med tanke på hur trött jag var blev jag inte jätteglad. Vid tio var jag färdig att däcka i min säng. Då märker jag att de har bäddat till dem alla tre i vår källare. Om du inte vet hur det ser ut hemma hos, oss så vet du inte heller att man hör rakt in i mitt rum exakt vad som händer i källaren. Suck. Ingen sömn alltså.
Plötsligt får jag en lysande idé, och med två gamla gula öronproppar somnar jag tungt utan att höra några fniss eller något killsnack. Men ungefär kl 2 på natten börjar mystiska saker att hända. Jag vaknar och lägger en öronpropp på nattduksbordet, den andra har på något obeskrivligt sätt försvunnit men det orkar jag inte bry mig om just då. Så somnar jag om och fortsätter att drömma fina drömmar som jag aldrig minns när jag vaknar. På morgonen när jag ska bädda hittar jag en gul öronpropp i fotändan av sängen. Logiskt. Men däremot finns inte en skymt av proppen jag la på nattduksbordet! Puts väck är den och efter en tid av letande gav jag upp sökandet.
Man skulle kunna tro att sagan slutade där. Att de två gula öronpropparna aldrig fick återse varandra utan levde i ständig saknad av varandra. Fast när jag skulle dammsuga ikväll fick sagan ett lyckligt slut genom att jag hittade öronproppen i ett hörn under sängen. Fråga mig inte hur den hamnat där eller varför jag inte hittade den när jag letade. Jag vet bara att De Två Gula Öronpropparna är återförenade och kommer att leva lyckliga i alla sina dagar...

Student, jag?

Vilken härlig skoldag! För första gången i historien tar lärarna hänsyn till att det är fredag. Eller kanske var det för att det var de sista lektionerna i flera ämnen. Hur som helst...

Dagens första lektion var svenska och då åkte vi, som överenskommet, hem till vår lärare Christine. Jag kan bara inte släppa hur söt hon är. Vi fick semlor och saft att fika på, smaskens, och dessutom hade hon gjort små fina diktrader till var och en i klassen. Jag menar, vilken lärare bjuder hem sina 30 elever till sitt hus? Och all den omtänksamhet och tid det har tagit att skriva rim till oss alla. Tårögd!

Andra lektionen var matte. Jag behöver egentligen inte skriva om det, eftersom vi har nationellt matteprov på tisdag. Inte särskilt kul lektion alltså. Men...

Återigen en fikalektion. Biologiläraren bjöd på paradischoklad och clementiner i en labbsal full med tända ljus. Hyfsat mysigt måste jag säga. Och eftersom jag inte ska läsa Biologi breddning i vår, fick jag en hejdåkram också, jippie.

Som avslutning på dagen fick vi prova studentmössor. Det kändes ganska konstigt, studenten känns så långt borta. Fast våran klass fick finaste färgen, grönt såklart! Dyr men fin mössa valde jag. (Nej nu räcker det, jag vågar inte tänka mer på studenten)

Och Anna har bytts ut mot en efterlängtad Zahidah. Välkommen tillbaka till kylan, Zazza! Och Tarmizi! Och Anna, tur att du är tillbaka i skolan snart igen...

Ha en skön helg allihop!!

La fille

Har ingen aning om vad jag ska skriva om.
Vill bara skriva något.
Om den Annie jag har blivit på lovet.
Om den Annie som tänker men inte själv.
Om den Annie som är lätt och inte spänd och stressad.
Om den Annie som längtar tillbaka till skolan igen.
Om den Annie som kommit på att hon fortfarande älskar franska.
Om den Annie som kommit på att hon fortfarande älskar Celine Dion.
Om den Annie som börjat kolla på film.


Ett Östkustskt Läger

Hej igen!
Härligt jullov, verkligen!

Lägret har varit helt underbart! Att springa runt på oscarsgymnasiet i raggsockor, att sova i språkkorridoren och äta i matsalen till och med när det har varit mörkt, har varit ganska konstigt. Men det har varit en mysig stämning med gud i centrum. Jag har kunnat prata med fler och fler allt eftersom och det är så kul att prata med nya människor!! Bottennappet var magsjukan som fler och fler fick på lägret. I slutet hade vi alla lite skräck över att gå på toaletten och att krama om varandra. Hur som helst så tror jag att jag klarade mig från smittan. Kören som jag var med i var nästan det roligaste. Go´a sånger kan man verkligen säga.

Har jag någonsin sovit så mycket som inatt? Nästan 13 timmar i sträck. Riktigt skönt att äntligen få sova. I morgon bitti har jag körlektion halv åtta så det blir nästan bara hälften så mycket sömn inatt...

Snö snö snö!! Finns det något vackrare? Tveksamt. Igår var jag och mamma ute och åkte skidor. Det var så härligt att vara ute! Rekommenderas varmt. Eller kallt. I alla falll, jag kunde inte låta bli att åka ut igen idag med Avelina. Jag gjorde världens snyggaste vurpa och oj vad vi skrattade.

Ha det glamouröst!

RSS 2.0