La Suède!
Hur som helst, jag är tillbaka till Svedala! I ryggsäcken ligger en underbar svensk helg. Jag har träffat familjen mycket och Simon och Johanna, och det har varit så härligt! Tänk vad fantastiskt det är att man har människor som man kan slappna av med och kan vara med utan att tänka så mycket. Alla dessa minnen och interna saker som kommer upp, och som man ibland bara kan dela med vissa personer. De är fantastiska allihopa!
I lördags var vi i parken, hela familjen och Simon (=familj), och kastade frisbee. Det var hur roligt som helst. Simon var en bra lärare till pappa och mamma och jag tror att vi alla var nöjda med våra insatser. Sedan har jag också hunnit träffa lilla Tara, Jerners nya söta vovve, för att inte glömma hela familjen Jerner såklart! Och Malin med pojkvännen Kennyh som jag inte heller har träffat innan. Men idag har jag bara varit hemma. Jag lider av en magsjuka (svensk mat, ni vet hihi), och då har jag passat på att spela massa piano och städa rummet på papper och prylar.
Årets sommaräventyr med Johanna är bokat och det blir en mix av förra årets favoriter. Vi ska till Öland och vi ska lyssna på Lars Winnerbäck. Roligt roligt roligt!
Idag jobbar Simon. Hur klarade jag mig ett halvår?! Det känns tomt.
Mina fina öron
Tänk, idag pratade jag lite med gumman som bor nàgra hus härifràn. Eller rättare sagt, hon pratade och jag lyssnade. Plötsligt insàg jag att när jag kom hit i januari var hennes prat ett enda virrvarr av ord, medans jag nu hängde med pà i princip allt. Galet egentligen, hur hände det?! Detsamma med kören igàr, det händer verkligen nästan aldrig att jag inte förstàr. När jag säger "Comment?" beror det mest pà att jag inte lyssnar eller att de pratar för tyst.
Fràgan är nu hur jag behàller dethär, hur jag ska lyckas komma ihàg allt jag har lärt mig. Kommer lata, upptagna jag att kunna fortsätta läsa böcker pà franska som nu? Kommer jag att hàlla kontakten med folk härifràn? Jag hoppas i alla fall, för det är ju sà roligt nu när det funkar!
Idag har jag storstädat mitt rum. Jag har förberett barnen pà att jag àker om tvà dagar (och de blev besvikna och dà blev jag glad), och jag har börjat nerpressandet av tusen saker som ska rymmas i en blà minimal resväska (minimal i mina ögon för tillfället i alla fall). Sedan har jag sett en fransk simhall, ätit ravioli för sista gàngen och samlat mod. Om ungefär 38 timmar lämnar jag huset och dethär livet.
Om 38 timmar ska jag vända blad! Bildligt och bokstavligt. Ett nytt kapitel börjar i mitt liv, och en ny dagbok ska införskaffas (tack Nina för dethär halvàrets dagbok, jag har tre sidor kvar nu). Tycker om er!!
Bara för att jag tycker sà mycket om Astrid Lindgren
Nu har jag fyra dagar kvar här. Knappt. Hel-galet vad tiden gàr fort egentligen! Har en hektisk helg bakom mig med en massa "hejdà"n men det har gàtt bra. Det jobbigaste kommer att bli att säga hejdà till barnen ändà. Längtar tills jag fàr säga hej istället för hejdà, det ska bli sà härligt!
varför ringer väckarklockan när jag sover allra bäst?
Men jag ska ändà försöka leva i nuet. Och det gàr bra, jag har trivs med livet just nu. Känns lite synd att àka hem just nu pà grund av franskan, känns som att det har hänt mycket pà ett par veckor och det är sà roligt!
varför regnar det på söndan just när jag ska ut och gå?
I söndags var jag hemma hos Anna i kyrkan och det var sà otroligt mysigt. Hon är verkligen fantastisk, och det var roligt att lära känna dottren Zora bättre. Efter en god middag àkte vi till Antibes och badade. Det var babbel i ett kör, roligt!
varför är jag inte vacker? och varför är jag inte fin?
varför har jag inga pengar? inte ens en symaskin.
Veckan kommer trots allt att bli ganska lugn, kort jobb idag, kort jobb imorgon och heldag pà torsdag. Men det blir bra, ska storstäda rummet och försöka lyckas packa ner endast 20 kilo i resväskan, hur det nu ska gà. Mittemellan ska jag sola gärnet och leka med barnen tills jag tuppar av.
varför får jag aldrig rosor? och varför skrattar jag ändå?
Egentligen passar inget alls av denhär texten pà mig just nu, den är ju ganska deppig, men jag tycker sà mycket om den. Sà det fàr vara. Är det ingen som är pepp pà att àka till Astrid Lindgrens värld med mig snart? :)
Kindpuss
Gav familjen en stor blombukett idag i sveriges fina färger, och jag tror verkligen att de blev glada. Särskilt Stephane pussades väldans mycket och log mer än pà länge. Roligt att göra nàgon glad, ska sluta köpa choklad och börja köpa presenter istället :)
En väldans massa kindpussar pà er, kära läsare :)
Kebaben
Här kommer en bild pà den lilla filuren som jag babblade pà med i förrgàr. Mysmys. Snart kan vi prata live istället!
Idag har jag ätit lunch i Vence med mannen som tolkade àt mig hos Florence. Det var verkligen trevligt, och det gick sà bra att babbla pà franska sà att jag blev riktigt stolt. Nästan ingen svenska alls faktiskt. Roligt att märka att det är skillnad pà den fronten ocksà.
Efter det ràkade jag springa pà Anna och hennes dotter, sà jag gick med dem och gjorde nàgra ärenden. De skulle bland annat in pà bilskolan för att fà en uppkörningstid till dottern, och det hela slutade med ett riktigt franskt gräl. Det kändes verkligen typiskt Franskt! Allt var lugnt ända tills Anna, som egentligen är fràn Polen men pratar jättebra franska, ràkade säga att hon krävde nàgot, vad det nu var. Ooops, i Frankrike gäller det att vara artigare än artigast, sà de började gà varandra mer och mer pà nerverna. Inte sà roligt alls, men pà ett sätt sà var det ganska kul för mig, eftersom jag förstod i princip allt de sa. Ännu ett poäng till mig, yes! Sedan àkte jag med dem hem till Gattieres igen.
Nu är det dags att starta nedräkningen pà allvar...:
Lördag: Till Nice för att säga hejdà. Ja säga hejdà till Nice. Och för att spendera mina tvà sista veckorlöner. Och för att sola.
Söndag: Sista kyrkbesöket, och sedan lunch hemma hos Anna. Pà kvällen blir det födelsedagsfirande för Lola.
Màndag: Säga hejdà till Emmie i Cagnes sur mer. Och sola.
Tisdag: Hämta Lola som vanligt, och sedan kören pà kvällen.
Onsdag: Hämta och lämna barnen i skolan pà morgonen och pà lunchen, och barnvakt pà kvällen.
Torsdag: Heldag med barnen. Och kanske en massa tàrar för min del, eller i alla fall kommer jag att bli väldigt sentimental när vi leker med kapla för sista gàngen, hoppar studsmatta den sista gàngen osv. Det kommer bli tomt!
Fredag: Jag àker till flygplatsen lite innan elva, flyget gàr vid ett och efter tre timmars paus pà flygplatsen gàr tàget till Kalmar där förhoppningsvis en skjuts väntar. Och sedan tänker jag inte lämna Oskarshamn pà väldigt väldigt länge!! :)
Kakkalas
Det är nog ganska bra att jag àker hem om en vecka trots allt.
Alla dessa kakkalas och detta ständigt smàätande, ger mig ständigt dàligt samvete. Nu vet jag till slut hur det är att tänka pà vikt och mage. Tidigare har jag struntat helt i hur mycket jag väger eller hur jag ser ut. Okej, men nästan i alla fall. Och min största anledning till att inte äta godis var att det var uselt för tänderna. Men nuförtiden har mina tankar ändrats lite, fler anledningar än tandtrollens, ligger och gnager och säger "sluta sluta".
Om en vecka!
Tror att en anledning är ensamheten. När jag inte har folk omkring mig smàäter jag helt enkelt för att ha nàgot för mig. Och för att jag hela tiden tänker "är jag hungrig?" och jag är alltid hungrig ;) Ska bli härligt med mer sällskap, sà det sà!
Om en vecka!
Dà ska jag börja äta grovare bröd igen istället för vita baguetter. Sluta köpa choklad. Sluta äta goda kex ur familjens skafferi. Sluta mumsa kakor. Och framför allt, slut känna mig tvingad att bekänna allt dethär för er.
Om en vecka!
Är det inte världens mest kända regim? Att säga "om en vecka"?! Men om en vecka sker faktiskt en drastisk förändring, vad man än skulle kunna tro. Jag lovar att bättra mig. Smàgodislandet, j'arrive!
(Ps! Notera kategorin pà inlägget...)
Flumdans, pussel, kortlek, snurrar, bus
Mina barn är bäst!
Sà det sà.
Oh happy day!
Just NUUU
Och vad kan man göra med sjuka barn...? Det är liksom inte lika roligt dà, saknar en fotbollsspelande Ethan och en bakande Lola. Ja nog finns könsrollerna kvar alltid... Men hur som helst sà blir det nog en ganska lugn morgondag med böcker och lego gissar jag. Och Lola älskar lego hon ocksà, sà det sà. Och jag med!
10 korta korta dagar kvar. Sjukt, jag har blandade känslor känner jag nu, och tur är väl det, att jag inte bara vill bort härifràn :) Men hemlängtan har nog överhanden trots allt!
Franska-bomb
Haha, det blev den tràkiga varianten, som facit fràn förra inlägget... Men det blev inte alls trist för det, mest skönt. Av nàgon outgrundlig anledning (tankar) sov jag bara fem timmar natten till lördagen, sà jag kände helt enkelt inte att jag orkade en sömnlös natt till. Dessutom hade jag det jättetrevligt pà Chagallmuseet, verkligen hur roligt som helst att titta pà tavlorna och fà berättat vad de olika sakerna symboliserade. Och bra franskaträning, hela helgen har varit en riktig franskabomb! Efter museet stannade jag i Nice och besökte favoritplatserna, handlade födelsedagspresent till Lola och tittade i affärer. Skön dag!
Kyrkbesöket i söndags var jättetrevligt med nya människor som bänkgrannar och massa babbel med Anna. Jag ska hem till henne pà söndag och äta middag med henne och hennes barn, trevligt! Annars ägnade jag söndagen àt att sola med Emmie och Malin, och träffade Ceclie för sista gàngen härnere.
Fabrices föräldrar är här nu, och det är verkligen jättetrevligt. Äldre människor altsà, jag trivs. Lite korsord och lite soduku och lite sol och lite smàprat. Härligt!
11 dagar. Förstàr ni, elva dagar!! Ses snart! Kram!
Den som lever fàr se
En liten väska, en överraskning och en panini införskaffad pà Cap3000.
Trevligt dagstur med Emmie, Malin och Cecilie som sällskap.
Helgen är oklar, men àtminstone blir det Chagallmuséet imorgon med kyrkan här i byn.
Fràgan är däremot ifall jag ska vara tràkig och ta det lugnt resten av helgen, eller om jag ska ut pà ett äventyr...
Ett äventyr som skulle innebära att vara chaufför till Monaco, utforska Moncao By Night med gänget och sedan köra hem nàgon gàng pà smàtimmarna för att övernatta hos Cecilie.
Jag vet inte om jag vàgar.
Eller orkar.
Den som lever fàr se!
Inlägg nummer tvàhundraett
Hej pà er!
Tänkte fira jubileumet med att berätta att vi förväntas ha fint väder i en vecka framöver, jippie!
Och berätta att jag därmed borde använda solskyddsfaktor, har hittills offrat mitt skinn och blivit röd.
Och att jag missar Cannesfestivalen idag, eftersom det är röd dag imorgon och att därmed inga bussar gàr hem dà.
Och att negerbollar med strössel fungerar utmärkt för Lola, den lilla gottegrisen.
Och att kören har blivit lite som en familj för mig, de är sà mysiga.
Och att chauffören till kören fàr mig att babbla franska som ingen annan, hon är den mysigaste, Anne-Marie.
Och att jag har varit ute och sprungit idag, och att det nästan blivit en vana, nu när det är femte gàngen pà tre veckor.
Och att jag har väntat pà ett regn jag kan förlora mig i.
Och att jag hade tid.
Och att jag fattar alltihop, men att det ändà är varning för ras.
Och att Lars Winnerbäck är favoriten att citera just nu.
Och att imorgon ska jag pà fika hos en familj i kyrkan med nàgra svenskar och danskar de känner.
Och att jag saknar er.
Nej nu fàr det vara nog. Önskar er en härlig lànghelg!
Kramelikram, A.
Ohyggligt!
Vad tror ni om mellan fyra och fem timmar vid datorn pà en och samma dag?! Ohyggligt... Men jag räknar inte med fler datordagar denhär veckan, sà det fàr gà. Nacken àterhämtar sig. Och samvetet ocksà.
Och Annie är vuxen och fàr välja sin datortid själv nu.
Kroppkaka
Tänk vad härlig gàrdagen blev till slut. Efter en vecka med regn och gràtt fick vi till slut en solig dag. Det utnyttjade jag genom att lägga mig pà stranden med min bok, härligt. Det var ganska tomt pà stranden och det var jätteskönt att bara ligga där själv i min egen lilla värld. Jag klarade av att doppa mig i min ensamhet, kanske 18 grader eller nàt sànt, skönt.
Sedan tog jag en rejäl promenad till Svenska kyrkan för att hälsa pà Emmie. Hon jobbade dock väldigt mycket tyvärr, men hennes kusin Malin var där och vi satt och pratade i flera timmar. Det var jättemysigt och vi hade sjukt lik musiksmak visade det sig, galet. En kanelbulle och en massa babbel senare satte jag mig vid pianot en stund, jag har nog inte glömt sà jättemycket ändà.
Pà hemvägen var jag pà sà bra humör att inte ens det faktum att sista bussen redan hade àkt, fick mig att deppa. Jag tog bussen mot Carros istället, hoppade av lite innan, liksom nedanför vàr by, och klättrade uppför en 20 minuters uppförsbacke hem till mig. Genomsvettig men nöjd kom jag hem, tog en dusch och lekte lite med barnen. Sedan àt jag kvällsmat själv med Stéphane och det var mysigt. Det är inte sà ofta vi pratar om annat än "Lola ska hämtas dà" och "Till lunch kan du laga dethär". Kvällen avslutades med ett làngt och bra samtal med Simon, härligt! Som pricken över i.
Och sà màste jag erkänna en sak. En pinsam sak, burr... Jag har svurit pà franska! Det bara kom liksom, vet inte vad som for i mig. Okej, jag tror inte det var sà farligt, ett litet "Mince" bara. Det jobbiga är att det var inför barnen, fast de verkade inte lägga märke till vad jag sa, som tur var. Haha, jag minns inte ens varför jag sa det, sà chockad blev jag! Galet...
I helgen hade Ethan sitt födelsedagskalas med 13 vilda barn pà besök. Det var jättemysigt och föräldrarna hade lagt ner mycket tid och pengar pà att hyra en hoppborg till barnen och att göra en tàrta i form av en fotbollsplan, fint. Roligt att prata med andra barn ocksà tycker jag, kändes lite som mitt älskade Arken...
Du hade tid
Ni kan nog aldrig gissa vad jag gjorde igàr. Om ni undrar ifall jag har förändrats nàgot under dehär fyra mànaderna sà har ni svaret där. Istället för att gà ner till familjen och ta nàgot ur kylskàpet till lunch, gick jag upp till byn och... àt en kebab pà baren! God kebab även om jag hade hoppats att nàgon skulle börja prata lite. Men men, jag lyssnade i alla fall pà resten av barhänget :)
Jag har en ny bok nu, en favorit i repris kan man säga fast spràket är bytt till franska. PS I love you är verkligen hur fin som helst!
Carrefour
Spenderade typ trekvart pà carrefour idag, Frankrikes Maxi typ, med att titta pà spännande varor och burkar. Kul! Gick ut därifràn med en chokladkaka för mycket, men det hör inte hit.
22 dagar...
KRAM!
Barnuppfostran och hopp i sängen
Hur som helst, slutet gott allting gott, för tvà timmars barnvaktande nu ikväll har gàtt sà mycket bättre än förmiddagen. Skönt! Och nu ska jag fortsätta läsa min franskabok, yes! Bonne nuit!
On passerait les dimanche à la mer
Diggar just nu till Christophe Maé's Dingue dingue dingue, underbar làt! Jag har haft en bra tisdag. Jag gick upp tidigt och föjde barnen i spöregn till skolan. Hemma väntade sedan ett stort lass med tvätt som skulle strykas, helt okej när man har musik. Efter ha pratat med Frida pà skype gick jag och hämtade flickan som är min lilla favorit. "Tu peux cherecher Bananas?" Lola avgudar verkligen mitt gosedjur som föreställer en apa, gulligt. Efter lunch har jag nu suttit en làng stund vid denna kära dator, min källa till kontakt med omvärlden. Jag har äntligen hunnit se filmen "The usual spectors", jättebra slut och bra i övrigt. Jag sàg den pà engelska, pà franska orkade jag helt enkelt inte koncentrera mig, men pà engelska gick det förvànadsvärt bra. Ikväll ska jag till kören, är tanken. Det var ett tag sedan nu sà det ska bli kul att träffa dem.
Hade en bra minihelg när den väl startade. Jag àkte hem till Cecilie i söndags och vi räknade en del matte och pratade mycket. Pà kvällen àkte vi in till Nice och àt middag med Emmie, jättetrevligt! Verkligen roligt att träffa dem igen. Och roligt att hitta pà nàgot även om detta nàgot blev att plugga. Fast att plugga var roligare än vad det làter, ni vet ju hur jag är ;) Sedan sov jag över hos Cecilie och träffade hennes lilla aupair-dotter, mysigt. Väl hemma plockade jag fram min bok i fransk grammatik, kul. Sà idag hàller jag pà att rabbla pronomen i rätt ordning, det är inte sà lätt detdär. "Je te les donne". Tror jag.
Och telefonsamtalen fàr vi inte glömma. Först ringde Johanna mig igàr och vi babblade pà som bara vi kan. Trevligt! Ska bli sà härligt att komma hem igen till henne... Funderar pà vad sommarens äventyr ska gà, Lasse eller huvudstaden verkar det som, roligt! Sedan ringde jag till Simon, men gav ganska snabbt upp hoppet, när han inte svarade. Efter en timmes sömn ringer han, och kan jag làta bli att svara...nej. Roligt att prata med honom ocksà, prat och skratt och allvar. Vill vara tillbaka i vardagen som är vàran. Han här eller jag där, vilket som. Men snart. Oj, 24 dagar bara! Bizarre!
Nu ska jag sluta skriva dessa lösryckta franskafraser och lämna er ifred.
Prennez soin de vous! À très bientôt!
Rastlöshet
I övrigt har jag haft en lugnare dag än väntat. Pà första maj gàr inga bussar insàg jag pà väg till busshàllplatsen, och dagen har därför spenderats med mitt första (och sista) exemplar av cosmopolitan, lite soduku, lite bok, lite promenad och lite telefon. Med Simon, Ave, Joel, mamma och pappa... Mitt besök hos Cecilie blev alltsà uppskjutet till imorgon, och antagligen stannar jag där över natten för att hinna med en middag med Emmie ocksà.
Jag tror att jag börjar smälta att jag ska flytta till Kalmar i höst ocksà. I stort ser jag bara fördelar, det ska verkligen bli roligt att börja plugga igen. Ska försöka att inte ha alltför höga krav pà mig själv, men ändà göra mitt bästa. Lätt att säga, men svàrt att klara av kanske. Det ska bli roligt att hitta en lägenhet ocksà, där jag fàr bestämma allt fràn mat till möbler och besök. Välkommen! Och att ändà ha nära hem och till Simon, och dem till mig. Och Johanna kan ju bara làta bli att hoppa av bussen hem fràn skolan, sà är hon hos mig, perfekt.
Nu ska jag sluta vara sàhär rastlös. Veckan som har gàtt sedan Simon àkte har gàtt jättesegt. Galet egentligen, det har bara gàtt fem dagar och det känns som det dubbla, och jag har mer hemlängtan än nàgonsin. Men som sagt, jag ska ta tag i mig själv och göra det bästa av de, hm, 27 dagarna som är kvar. Snart ska ni fà höra nàgot annat än mitt egna lilla pepptalk. Hoppas pà att utflykten imorgon muntrar upp lite, och att jag hittar pà fler saker att göra för att fà prata sà mycket franska som möjligt.
"Hey there Delaylah, don't you worry about the distance..."
