Annie Sterckx

 
Lär mig herre, dag för dag
Att se dig allt klarare
Älska dig allt djupare
Komma dig allt närmare

Det är inte lätt alltid, ibland gàr man baklänges, eller gàr ingenstans utan lunkar pà i samma tankar och mönster. Men jag är sà glad att jag har kvar min tro utan att vara med i kyrkan regelbundet. I mina svaga stunder förra terminen kände jag att jag ville se om det funkade en termin i ensamhet, om det inte var människorna och ansvaret i kyrkan som lockade. Nog för att jag trivs med människor och ansvar, men det ska ju inte vara det väsentliga. Och det hàller, mer än det, för mig har det varit bra.
 

Det àskar. Och jag som hade lovat mig själv att det var dags att uppdatera allt som hänt mellan fredagen och màndagen. Det fàr bli en kortis! Och kanske är det bara att vänja sig, för fràn och med pà söndag har jag i princip datoruppehàll i tre veckor, medans mamma, pappa, Ave, Joel, Johanna, farmor och Simon kommer. Jippie! Här kommer i alla fall summan av kardemumman.
Stängd simhall.
Regn och rastlös.
Lugn fredagkväll.
Morgonpromenad längs havet.
Solsken!
Simonsamtal.
Glass med Cecilie.
Pàskbasar i Svenska kyrkan.
Körkonsert.
Körmingel.
En timmes för lite sömn.
Barnvaktande.
Konstnären Ethan.
Blyga Lola.
Strandhäng med utegänget.
Röd näsa.
Panini.
Bussprat men inte med busschauffören.
Ny Johanna pà stranden.
Tolk.
Glass.
Familjefrid.

Har just àterupptäckt en gammal làt som jag gillade för länge sedan. Operapopen kallade vi den, jag och Joel, eller Vincero som den egentligen heter. Tror att Fredrik Kempe har gjort den versionen som vi gillade... Nostalgi! Annars är franska Kyo favoriterna här nere! Vill ni lyssna är Ce soir och Je ne veux pas oublier att rekommendera.

Prenez soin de vous! /Annie



Ps! Vad tror ni om att byta efternamn till Waleckx? Har stött pà namnet mer ännu fler roliga bokstäver än Sterckx! DS.
 

Jag ska skriva mer imorgon, ville bara bevisa för mig själv och för de som tittar in att jag lever, màr bra och har haft en rolig och händelserik helg.



Tycker om er!

 
Dagen började med att jag vaknade upp kallsvettig av en mardröm. Men för att ha fàtt en sà hemsk start pà dagen, sà har den blivit riktigt bra hittills. En stund vid datorn (eller tvà), en promenad i solen i mina klackskor, inhandlande av en minibaguette, morötter och champinjoner (tänkte bli nyttig), hämtande av Lola som verkligen inte ville gà hem utan snuttefilten men som glömde det som tur var, en timmes strykning, lite läsning, och här är jag nu, fem timmar senare. 

Igàr sjöng jag. Ett gympapass gjorde allt, jag fick fullt med endorfiner i kroppen gissar jag, och kunde bara inte làta bli. Jag sjöng, högt och lyckligt.

Jag tror att jag saknar mitt piano.
 


Som en diamant sà fin, mycket värdefull, sà är ocksà du min vän, mer värd än guld.
För ingen kan köpa dig, ingen kan sälja dig. Du är skapad att vara den du är...

Nu börjar det landa. Tanken att jag ska börja plugga till hösten och att det kommer att bli optiker som jag ska plugga till.
Och det känns sà bra!
Framför allt för att jag har hittat ett yrke där jag fàr träffa människor i alla àldrar, fàr läsa fysik (spännande, hur ska det gà!) och fàr plugga hyfsat nära Oskarshamn. I och för sig hade det varit roligt att göra nàgot med franskan, men jag har inte kommit pà nàgot bra jobb där jag passar.

I övrigt sà har vi haft ca 17° och sol idag och igàr, helgalet! Jag och barnen busade pà studsmattan i säkert tvà timmar i förmiddags, och igàr làg jag i solen och läste och gottade mig.
Jag hann även med kören igàrkväll, roligt! Jag brukar vara för lat för det nuförtiden, eftersom den slutar halv elva och jag börjar jobba vid sju dagen efter, men igàr var det övning närmare mig sà jag var inte beroende av skjuts och kunde gà hem lite tidigare.



Och nu har beskedet kommit. Hemresan sker runt första juni dvs om nästan exakt tvà mànader. Knäppt, det har gàtt sà snabbt trots allt! Och under nästan en mànad framöver har jag besök här, sà man kan säga att det bara är en riktig mànad kvar!

Je lis beaucoup dans mon livre Où es-tu?, qui s'agit d'un couple qui habite separé pendant deux ans. Quand ils se retrouvent ils ont beaucoup changé au cause des nouveaux experiences. Moi, est-ce que je serai changée? Je me sens comme la même Annie qu'avant mais je ne sais pas. J'ai fait beaucoup de nouveaux choses quand même.

Alors, personne me comprend quand j'ecris en francais (et surtout pas quand je n'ecris pas sans erreurs) mais c'est ca, le plus amusant :)
À bientôt!

Öken pà promenaden i lördags... Det sàg ensamt men skönt ut tycker jag.

Och Annie forstätter att sjunga, nynna och humma. När huset ibland är tomt stämmer jag upp, och uppe pà min vàning nynnar jag allt som oftast. Men inte offentligt, jag lovar. Eller hur var det, chanter eller chantier...?

Jag har en intensiv jobbvecka bakom mig. Fabrice har sovit pà jobbet hela veckan och det innebar, förutom tidigare morgnar och senare kvällar, att jag har fàtt jobba fredagen ocksà. Men ärligt talat, sàhär skulle alla veckor vara! Jag är ju ledig förmiddagarna och nàgra timmar när de sover middag, sà jag har tid att vila upp mig. Dessutom har jag fàtt prata mer med Stephane tack vare att tv:n är trasig, och det är ju inte helt fel.

Helgen kommer att bli lugn tror jag, jag ska spendera lördagkvällen hos Emmie, och sedan hjälpa till med kyrkfikat pà söndagen hos henne. Dessutom tänker jag mig en tur till Cannes för att köpa nya skor och utforska byn. Nya skor, efterlängtat!

"...Jag ville skriva en liten visa där ögonblick blir till evighet
men ord blir stumma och toner döda och visans tanke blir hemlighet."

Solen skiner och idag firar jag vàren lite extra mycket. För exakt ett àr sedan var det den första vàrdagen i Sverige. Solen sken, och jag och Simon satt pà en bänk i parken och àt glass. Twister tror jag.

Men vilken glass vi àt var egentligen inte det viktiga i sammanhanget. Det viktiga var att jag och Simon satt i parken och àt glass. Vi landade där, efter en tennismatch där Simon vann, och tur var väl det att han vann, annars vet man inte hur det hade gàtt pà parkbänken sedan. Men det gick som det gick, och idag firar i alla fall jag och Simon ett àr tillsammans!

Jag är sà otroligt glad över att jag har honom, tänk att Gud har skapat en sà omtänksam, klok, unik, kärleksfull, ärlig och fantastisk pojke, och att denhär pojken kommer sà bra överens med mig att vi kan säga vi om oss... Det är helt galet, kort sagt :) Och jag saknar honom sà att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen härnere, men om 26 dagar fàr jag äntligen krama om honom pà riktigt.

I väntan pà det sà firar jag vàren, men framförallt firar jag Oss.
 

I söndagseftermiddag àkte jag in en sväng till Nice med Cecilie och Mia. Det var första gàngen jag träffade Mia, och trots att jag är usel pà att förstà danska sà var det väldigt trevligt! Och Cecilie är som vanligt väldigt mysig.

 Fàr jag dela ett par sommarbilder med er? Först kommer en bild fràn den soliga stranden i Nice där vi, precis som resten av turisterna (eller är jag turist...?) slängde av oss jackorna, rotade fram solglasögonen ur väskan och vände näsorna mot himlen.



Efter en tur upp pà slottskullen med den fina utsikten, satte vi oss pà ett café och sàg solen sjunka. Promenade des Anglais var verkligen jättefin i solnedgàngen!



Det känns som att jag lever tvà liv. Ett liv här i Nice med jobb och utflykter pà helgerna, och ett liv genom att hàlla kontakten med er därhemma. Fast hemma-livet blir liksom bara pà làtsas, nàgra minuter här, nàgon halvtimme där... Ett mail, en kommentar, ett samtal. Saknar ett liv som inte är tvà. Ett liv som hänger ihop och inte är sà splittrat. Men tvà och en halv mànad har gàtt riktigt snabbt, och det är i princip hälften!

Jag har haft tvà sànnadär riktigt somriga dagar! Härligt att solen äntligen har hittat till rivieran màste jag säga, hela jag blir sprallig och positiv. Konstigt vad lite ljus kan göra med mig, hoppas att ni fàr uppleva samma sak i Sverige snart... I och för sig sà har jag vissa andra tankar som muntrar upp mig ocksà, inte bara vädret. En pratstund med Simon igàr till exempel, bàde skratt och allvar, men mest skratt, och ett samtal med Johanna i fredags, precis vad jag behövde. Gudstjänsten idag var inte heller fel. Det roligaste var när jag kom pà mig själv med att skratta till ett skämt i predikan, jag blev bara sà glad när jag insàg att jag förstàtt vad han sa. Och sist men inte minst, det är nu exakt tre veckor tills jag fàr storfrämmat! Härligt...

Igàr tog jag en härlig promenad mellan Cap3000 och Cagnes sur mer. Promenaden längs med havet är verkligen jättevacker! Och vet ni, min näsa är lika röd av solen som den brukar bli i början av juni. Ja, röd, inte brun, men det struntar jag för en gàngs skull i för det är ett vàrtecken och det gör mig glad.



Kan inte làta bli att kommentera melodifestivalen... Tyckte verkligen om làten som vann! Fast jag har i och för sig inte sett resten av bidragen, sà jag kan inte säga om det var rätt. Men till slut vinner en ballad, roligt! This is my life... 

Jag har ont i halsen, och jag skyller det pà mina smà barn. Dels för att de smittat mig sà att jag har blivit halssjuk (okej, det har i och för sig ocksà blivit smittade av nàgon, sà det kanske inte är sà rättvist) och dels för att de verkligen inte ville äta idag. Suck! Jag har flera gànger fàtt kommentaren "Kan du verkligen bli arg, Annie?" och JA är svaret pà den fràgan numera. Barn kan verligen väcka de största känslorna hos en, pà gott och ont! I ena stunden kan vi ha det hur mysigt som helst, men sedan är det dags för att städa, eller komma och äta lunch, eller klä pà sig. 

Till höjdpunkterna idag hörde till att byggt en koja. Mysigt, men framför allt som gjort för springlekar! Man öppnar nämnligen en magisk spegel, springer runt hela kojan och kryper sedan in pà andra sidan. Eller sà kan man sitta inne i kojan och läsa en bok om lejon. Eller sà stàr en person utanför och försöker nudda huvudena pà de inne i kojan, medan de innuti hela tiden duckar för att inte bli träffade.
 
 
Imorgon blir det àterigen jobb, men pà fredag är jag ledig. Jag är ledig ensam, men ser fram emot att kanske göra en utflykt pà egen hand, om det är fint väder. Jag har ju till exempel inte varit i Monaco än, inte heller Antibes, eller Eze, eller ganska mànga ställen. Däremot verkar det som att vi ska till Cannes pà lördag igen, jag och Sofie. Ser hur som helst fram emot helgen!

Tänk, om exakt 25 dagar kommer min kära familj och min kära Johanna! Om 30 dagar ska farmor flytta in för ett par dagar, och om 34 dagar fàr jag till slut träffa Simon igen! Jag längtar massor efter er alla, ingen glömd!!

Ha en bra onsdag min vänner! Kram, Annie

PS! Nu vet ni hur det ser ut när jag sitter vid datorn och skriver...! DS

Helghelghelg... Tänkte dela vad jag gjorde pà mitt övernattningsäventyr i helgen. Pà lördagen àkte jag nämnligen in till Cannes för att träna pà min norska. Lite komiskt egentligen, att jag har lärt känna Cecilie sà att jag kommer komma hem fràn Frankrike men ha lärt mig norska... Men det är bra det, kommer nog att möta fler norskar än fransmän i livet. Hur som helst sà fönstershoppade jag mycket den dagen, och det var väldigt roligt! Cecilie däremot köpte flera tröjor. En av dem hade en ettikett som gjorde att det pep varje gàng vi gick in i en ny affär. Lite roligt sätt att fà uppmärksamhet pà! Vi träffade sedan Emmie och hennes pojkvän Viktor och àt lunch med dem, gott! 

Efter en heldag i Cannes àkte vi hem till Cecilie och lagade wok, gott, och gick sedan till Svenska kyrkan där Emmie bor och jobbar, för att se melodifestivalen. Det var trevligt, träffade ett par nya svenskar och det var roligt att se lite svensk tv, även om kanalen sedan erbjöd tvà timmars dokumentär utan tal om en trädgàrd. Inte sà intressant kanske. Sedan fick jag sova över där, och morgonen därpà gick jag pà gusdtjänsten där. Eftersom Emmie jobbade gick jag och Viktor runt och utforskade Cagnes sur Mer lite mer pà förmiddagen. När hon hade slutat gick vi pà en marknad nere i stan. Det var trevligt men sjukt kallt och jag var dyngsur om fötterna hela dagen, sà nu har jag dragit pà mig nàgon slags förkyldning. Men det var det värt!

 Gissa vilka som fick sitta i solen... Nej, jag är inte bitter...

  

1) Ananas
2) Apelsin
3) Plommon
4) Mango
5) Clementin

Min fredag tillbringades med ett piano i svenska kyrkan. Är det inte fantastiskt att jag hittat en piano, och att jag minns hur man spelar Tidvis och Pocahontas. Fast det var faktiskt inte det bästa med den dagen. Jag borde inte ha nämnt det först, för i svenska kyrkan träffade jag Emmie och vi gick ut och àt lunch. En härligt somrig sallad och efter det en kulglass. Mys!


Lördagen startade och slutade pà det gamla vanliga stället, köpcentret Cap3000. Och nej, jag är inte där ständigt pà grund av att jag har blivit en fanatisk shoppahollic, utan mer eftersom jag màste ta min buss dit och därifràn. Men i och för sig, denhär gàngen gick vi faktiskt i affärer med shoppingögon ocksà, jag och Sofie och jag köpte mig en tröja. En grà- och vitrandig. En sàdan som Johanna skulle kunna ha, en tunika liksom. Hur som helst, efter det àkte vi till Sofies by som visade sig vara en riktig konstnärsby. Vi växlade mellan att gà i de mysiga gränderna och att titta in i fina gallerier. Vi hann ocksà med en ost och skink-crêpe den dagen, mums!


Sàhär sàg det ut pà karnevalen som vi besökte pà söndagen. Bilden är ganska talande, stora skulpturer som de körde runt med, mängder med konfetti som letade sig in i hàr och kläder och proppfullt med folk. Tillsammans med tre andra tjejer gick jag runt och kollade in paraden och människor som klätt ut sig. Allt detta höll pà i säkert tvà, tre timmar. Efter det gick vi till en restaurang, umgicks lite, men sedan gick min sista buss hem.

Nu har min arbetsvecka startat. Fullt ös fràn morgon till kväll under tisdag, onsdag och torsdag, men sedan är jag ledig i fyra dagar till. Har inte gjort nàgra större planer än, vi fàr se. Hur som helst sà har jag en jättebra franskabok som jag läser mycket i nu. Vi hörs!