När vinden viner i spisfläkten...
Linn är här, och vi förskjuter dygnet lite. Klockan slog just tolv, och vi har inte ätit frukost än. Inte bra med tanke på att vi ska gå upp vid halv sju imorgon, kan bli tufft. Men det ska bli roligt att börja skolan igen efter fyradagarspausen. Gårdagen var rolig med mycket prat som vanligt, Harry Potter-film, tacos, shoppingrunda utan shopping och pannkakor. Trevligt att ses igen!
I veckan har jag varit hemma mellan onsdagen och lördagen. Åh vad roligt det var, tonår, träffa kyrkgänget, se duktiga duktiga Johanna på elevafton, kasta frisbee igen, umgås med Simon, umgås med familjen, vara i kyrkan igen... Men nu är det dags att fortsätta Kalmarlivet ett tag!
Många kramar! Annie
Dags att ta tag i räknandet...
Fem (5) dagar till första duggan.
Fyrahundra (400) meter till konsum och godiset, dit jag ämnar gå om tio, tolv (10,12) minuter.
Trettio (30) spår på min spotifylista "för tillfället" med en (1) fantastisk mix av låtar som är bäst helt en(1)kelt.
Ett och ett halvt (1.5) år tllsammans med Simon på lördag.
Några (...) timmar tills jag ska till Evelina och se på idolauditions för första (1:a) gången någonsin.
Nej, nu måste jag ta tag i räknandet på riktigt...
Småsnack
Fint väder, men snorig näsa.
Kanske brödbak ikväll när Simon åkt tillbaka till Oskarhamn? Eller piano, eller äppelkräm, eller musik, eller pussel, eller helt enkelt bara en ny bok, Liftarens guide till galaxen tog slut igårkväll.
Saknar min kära familj, hoppas på besök snart...?
Kram!
Förkyldningsattack
Jag vet inte, men en specifik människa kan råka ut för vissa händelser oftare än andra. Till exempel så lyckas jag alltid starta brandvarnaren av misstag, eller skära mig på varje finger och fläck som finns på mina händer. Men förutom denna vanliga klantighet som drabbat mig av alla människor, så har mina öron något emot mig. Dethär är tredje typen av öronsjukdom jag råkar ut för, inom loppet av två och ett halvt år. Nu är det en liten myrigitblåsa som klamrat sig fast vid min trumhinna och gör att jag knappt hör någonting. Konstigt, kanske blir man lite mer lättillgänglig för öronsjukdomarna när man väl har haft en, eller så är livet lite orättvist helt enkelt.
Hur som helst, jag är inte den enda i klassen som har hosta eller är förkyld eller har halsont, efter lördagens förvandling till groda. Och jag passar på, visst är jag värd lite godis då...?!
Klassen är perfekt, den blir bättre och bättre och jag hittar fler och fler fina människor. Klassrummet är mer min hemmaplan än discon. Pluggandet går bra med matterepetition och fysik, även om vi bara haft två föreläsningar denhär första veckan. Men nästa vecka kör det igång på riktigt med 4 timmars räkningsexempel och 4 timmars räknestuga bland annat. Och redan om lite drygt en månad är det tentadags!
Under tre dagar har jag haft Simon i lägenheten. Stackaren, har fått stå ut med mina trumpet-aktiga snytningar, mina ständiga "jag är trött" och mina snarkanden som lät "som niagarafallen" :). Men han är så söt och det har varit så roligt att träffa honom igen! Vi var på stan i tisdags, men i övrigt har vi mest tagit det lugnt, sett ett par filmer, lagt ett par pusselbitar och spelat "haren och sköldpaddan" som visade sig vara riktigt roligt trots att Simon förlorade (tss...). Vi har tränat lite matlagningskonst och gjort korvstroganoff och ris, mums, och en eftermiddag fick vi storfrämmat av min lilla Krister, trevligt trevligt! Det är skönt att veta att han bara bor runt knuten.
Nej, nu väntar godisskålen och sidan 159 i "liftarens guide till galaxen" på mig.
Kramar, Annie
Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp
drömmarna och vindarna hjälps åt!
