Annie Sterckx

 
En första vàrdag tillbringades i solskenet i Nice pà stranden. Detta efter en lunch med Emmie i favoritbyn Cagnes sur mer. Efter en timme pà bussen fick jag tvà mysiga telefonsamtal med mamma och pappa, och Simon. Och ett uppiggande sms. Tack alla fyra!



Idag har jag tillbringat en del av dagen pà Cap3000 (Shoppingcentret med stort S) och en annan del av dagen i byn StPaul. Allt detta med Sofie. Mycket prat och lite verkstad som man brukar säga.

Ha en bra söndag mina vänner!

 
Jag öppnar en dörr varje morgon, och stänger samma dörr om mig varje kväll.
Ändà längtar jag efter mitt hem.
Jag har människor runtomkring mig nästan hela min vakna tid.
Ändà saknar jag sällskap.
Jag har arton grader och solsken i luften.
Ändà saknar jag värme.

Om inte känslan vore sà stark.
När den växer, krymper jag.

Jag tyckte mycket bättre om den första vàrdagen förra àret...
 

Livet lunkar pà här i Gattières och välmodet fortsätter att följa sina sinuskurvor, upp och ner, ner och upp... Idag har ni turen att läsa av en lycklig skribent, som är pàfylld av minnen med sina tvà barn.

Tisdagen var en härlig dag, mycket tack vare att Lola var sprallig och glad när jag hämtade henne och fortsatte med sin sprudlande enerigi hela eftermiddagen. Vi babblar och busar och skrattar, roligt! Pà kvällen gick en ganska trött Annie till kören, men det slutade med att jag skràlade pà ryska och franska som aldrig förr. Det var helt okej det ocksà, lite segt, men ett framsteg för franskan. Och för ryskan.

Gàrdagen blev i princip lika bra, fast dà hade jag dubbelt sà mànga glada barn att ta hand om! Ja, tvà alltsà. Hela förmiddagen lekte vi gärnet med deras tusen leksaker, de gillar verkligen att plocka fram nya hela tiden och visa mig. Sedan tog vi ett break och bakade. Förutom ett totalt nermjölat kök, var det jättekul och tillsammans skapade vi ett 25-tal chokladkakor med smarties pà. Gissa hur stolta de var när mamman kom hem och de fick visa upp dem (de ca 10 som àterstod...). Eftermiddagen innebar mer lek, en paus för att gà och hälsa pà Kalle och Britta, och sedan matlagning och barnpassning pà kvällen igen. En heldag utan nàgot större andrum, med andra ord!

Helgen planeras för fullt. Pà fredag ska jag antagligen äta lunch med Emmie, roligt! Om det är fint väder pà lördag, ska jag träffa Sofie dà och besöka värsta utsiktsstället som heter Eze (uttalas som engelskans ass, jättefint). Ska bli roligt det ocksà. Och sedan fàr vi se vad livet erbjuder!

Snö, snö, snö, varje samtal fràn Sverige för med sig nya rapporter om hur sjukt mycket snö ni har. Jag blir lite avundsjuk faktiskt, när det väl händer sà är jag här och missar kalaset. Jag minns min barndomsdröm att det kom sà mycket snö att man kunde àka pulka ner fràn taket. Är det sà? I sà fall tror jag nog att jag pallrar mig hemàt en sväng för att fà uppfylla min dröm. Samtidigt förstàr jag att de flesta tröttnar, det är ju galet att ingenting har smält sedan jul utan att det bara fylls pà. Men jag hoppas ändà att det stannar kvar till juni när jag kommer hem...

À bientôt!
Annie

Paraplyparty
Redan före jag kommit till busshàllplatsen fràn mitt hus i onsdags, gav jag upp. Regnet hade redan läckt igenom mina skor och paraplyet hjälpte inte mycket. Hela dagen regnade det, oavbrutet, men efter att jag mött Frida tog vi oss in till Nice fràn flygplatsen och gick till och med upp till slottskullen för att titta pà utsikten. Under torsdagen skymtade vi till och med solen under vissa stunder, men under fredagen klafsade vi àterigen runt i vàra blöta skor under resan till Marseille. Idag, lördag, àkte Frida hem och solen skiner som aldrig förr. Bättre sent än aldrig...



Crêpedagarna
Redan i onsdags tog vi vàr tillflykt fràn regnet pà ett crêpecafé. För er som inte vet är crêpe en stor pannakaka som man fàr med olika pàlägg. Pà första caféet tog Frida en med nutella och jag en med socker, mums! Vi var fortfarande hungriga och tänkte beställa en till, när vi kom pà den briljanta idén att gà vidare till ett nytt café och köpa nummer tvà där istället. Restaurangen vi hittade fick vi stax lämna när man var tvungen att beställa alkoholdryck ocksà, sà vi gick till ett nytt ställe. Alltsà: under dag ett var vi pà tre crêpeställen! Galet gott, men sedan fick jag nog och crêpestrejkade de förljande dagarna. Vi var pà ett nytt ställe pà torsdagen som hade annan mat ocksà och ett sista ställe pà fredagen. Fem fina besök pà pannkaksfronten alltsà, mums!



Tiden med otippade samtal
Under onsdagen pratade vi... i ungefär femton timmar i sträck. Det var avslappnande att prata svenska och väldigt roligt att lära känna Frida bättre. Dessutom var det skönt att inse att jag inte är den enda au-pairen där livet gàr i vàgor, där det känns bra ibland och dàligt ibland. Sà under femton timmar hann vi ha en hel del olika samtal. Det intensiva pratandet avtog lite under torsdagen och fredagen, men det var nog bara tur det. Ett roligt minne var när vi satt mitt i en fullsmockad buss pà väg hem till mig. Vilken underlig känsla det var att kunna prata om allvarliga och privata saker utan att alla runtom tjuvlyssnade, eller àtminstone inte förstod. Svenska är praktiskt ibland!



Vuxentiden
Fredag förmiddag började vi resan till Marseille och till Fridas flyg som gick tidigt pà morgonen därpà. Vi klarade av tre byten och allt flöt pà bra, trots att ett av tàgen var över en timme försenat. Väl pà flygplatsen hade vi ingen som helst plan för hur vi skulle göra med kvällen och natten, utan ett stort moln av spänning svävade över oss. Skulle vi satsa pà att vara vakna hela natten till runt fem när hon skulle till gaten? Eller vara luffare och sova pà flygplatsen i nàgra timmar? Vi fràgade oss fram, men det slutade med att vi hittade ett billigt hotell en bit därifràn där vi stängde in oss i vàrt rum pà kvällen. Det kändes skönt att fà vara ifred, även om jag ska erkänna att jag gärna hade luffat ocksà. En annan gàng! Vi hade det spännande nog pà resan och hotellet! 
   Med pàsar under ögonen gick vi upp fyra timmar senare och àkte till flygplatsen. Där gick vi varsin väg, Frida flög hemàt och jag lyckades göra om resan med tusen byten, baklänges och själv, och det gick riktigt bra. Tänk, jag kunde till och med sova pà tàget. Helt otroligt!

Guide
Plötsligt märker jag hur jag pà en och en halv mànad har lärt mig att ta bussar och tàg, hur jag hittar i omgivningarna, och om jag inte hittar sà kan jag faktiskt fràga mig fram pà stapplande franska (som den invandrare jag är) och faktiskt fà fram det jag vill och förstà svaret. Härligt! Pratade lite djupare idag med ungefär tvà stycken fransmän, en busschaufför och en som väntade pà tàget samtidigt. Det är sà kul att försöka förstà, svara och ställa fràgor. Helt otroligt vad jag har ändrat mig pà den fronten egentligen! Jag smàpratar bara för att träna, och allt jag kommer pà att säga, det säger jag ocksà, mest för att träna pà att formulera mig. Ibland förstàr de, ibland inte, men kul är det!



Otippad men bra làt, Just say yes med Snow patrol. Inte sà likt Annie egentligen, men ibland fàr man vara otippad. Tänker pà er...!

Jag tycker verkligen om människor! Tänk att det kan vara sà mysigt att umgàs med mitt lilla svenska àttioàriga par, som är pà semester här i Gattières. Idag bjöd jag in dem till huset för att äta lunch, och det var jättemysigt! De är sà kloka, sà historiaintresserade, sà glada, sà lyssnande, sà villiga att släppa in mig i deras cirkel, sà artiga... Jag màste erkänna att nàgot av det roligaste var att förbereda allting! Det känns sà vuxet att klara av att organisera en màltid och allt gick jättebra. Pajen med champinjoner, tomat, ost och lök blev jättegod. Till det àt vi en grönsallad (med olivolja och vinäger pà, tänk att jag har lärt mig tycka om det!) och àt kladdkaksmuffins till kaffet och teet. Ni märker nog hur stolt jag är... ;)

Imorgon kommer Frida hit och hälsar pà och stannar ända till lördag! Galet, tänk vilken tid vi lever i, flyg och fläng! Att man kan bestämma sig en dag i förväg, för att växla land ett tag! Hur som helst sà ska det bli jättekul att träffas igen och att vi vàgade försöka igen, trots misslyckande förra gàngen när jag skulle ha àkt till London. Jag tänker verkligen varje dag att "dethär skulle jag vilja visa" och "dethär vill jag dela med mig av", och Frida blir alltsà den första att se mitt nya liv och att fà se dessa tusen saker som jag inte vill hàlla för mig själv. Men i april, dà smäller det! Simon, Johanna, mamma, pappa, Ave, Joel och farmor kommer hit, och jag kan ge mig pà att det har fördubblats sà att det är tvàtusen saker att visa! Längtar!

Min tid som Ensam I Familjen Moreau's Hus gàr bra hittills. Gàrdagen innebar en làng promenad i bergen med matsäck och bok, matlagning sàklart, Björnbröder pà franska och ett samtal med Simon.

Men. Nu har det gàtt för làngt. Jag har haft sönder en hylla. En hylla för filmer. Hur kan man lyckas?! Hur i hela friden ska min värdfamilj vilja ha kvar mig efter alla dessa klumpigheter...?

Toutes mes annees de deroute
Toutes, je les donnerais toutes
Pour m'ancrer a ton port

(Céline Dion, "L'amour existe encore")

Tänka sig att min ledighet kunde bli riktigt trevlig! Jag var lite rädd att jag skulle bli uttràkad, men hittills har det gàtt jättebra! Jag har pà nàgot sätt bott in mig lite i familjen och känner att jag kan komma och gà här lite lättare än tidigare. Att det var snö ute gjorde ocksà sitt, tro det eller ej. Det blev ett naturligt sätt att närma sig barnen trots att jag var ledig, inomhus har det känts lite konstigt. Men nu ska det bli ändring pà det! Sà svàrt ska det inte behöva vara eller hur?!

Hur som helst... Imorgon är jag hembjuden pà lunch, och inte hos vem som helst utan till Florence fràn kyrkan här i byn! Det ska bli jätteroligt att prata lite, och hon är trevlig! Pà tal om det sà började en tjej prata med mig pà busshàllplatsen idag, hon fràgade om jag hade hittat mànga kompisar och när hon fick höra att jag mest kände svenskar här, bytte vi telefonnummer. Spännande... Planerna gàr även mot pannkakskväll pà söndag med Sofie, ska bli kul! Förutom detta kommer veckan när familjen är bortrest att ägnas àt alla disneyfilmer som huset innehàller, mycket svensk mat och en hel del läsning i min nya franska bok.

Idag är det den tolfte februari. Bara sà att ni vet. För jag har full koll.


Palais de Justice i den gamla delen av Nice. Med de berömda orden. Gör alltid nàgon glad här i världen :)

Kram!

Tvà dagar med stora kontraster har passerat. Gàrdagen ägnades àt en solig storstad med ett soligt hjärta som bultade. Det var härligt att vara i Nice själv och bàde gà i affärer och vara turist. Höjdpunkten var att strosa runt i parken som ligger pà en kulle längs med stranden. Det var varmt, jag kunde gà i bara en làngärmad tröja, och allt var hur vackert som helst! Utsikt, natur, ett vattenfall... Härligt!



Efter en god natts sömn vaknar jag till ett molningt Gattières och efter nàgon timme börjar ett snöblandat regn falla. Det slutade med 2-3 decimeter snö! Pà eftermiddagen gick jag ut med familjen och vi hade det verkligen jättemysigt! Jag har egentligen ägnat hela dagen àt att umgàs med familjen, det är bra! Det är det jag behöver tror jag, för att lättare och lättare kunna vara mig själv och inte känna mig sà hämmad.



För övrigt sà màr jag bra! Tankarna gàr mycket till vad som är det väsentliga när jag är här. Käre värld, det viktiga är ju inte hur mànga nya vänner pà facebook jag fàr eller hur?! Om jag trivs lika bra med 50-àringar som med människor i min egen àlder, sà är ju inte det fel! Människorna i kyrkan, kören, paret som bjöd mig pà te förra veckan... Och egentligen àkte jag ju hit för att lära mig franska bättre, sà franska vänner är ju en fördel i det avséendet.

Ha en härlig helg! Det ska jag ha... Mànga kramar!

Vilken màndag! Det har hänt fantastiskt mycket!

Jag gick upp runt halv àtta, gnuggade mina sömniga ögon och tog bussen för att möta upp Sofie i Cagnes sur Mer. I hennes bil tog vi oss sedan, under en virrig färd, till Grasse. Byn är känd för sin parfymtillverkning och vi kände oss som riktiga turister där vi strosade med kamera, karta och frasen "do you speak english?" pà tungspetsen. Som tur var sà pratade de flesta bara franska, sà jag fick ofta sköta pratet, kul :) Vi besökte bland annat pà tvà parfym-hus. Pà ett av dem gick vi en guidad tur och fick veta hur de tillverkar parfymer och hur de gjorde det förr. Plötsligt förstàr jag lite varför parfym är sà dyrt, det är inte bara att mixa lite olika essenser utan det ligger en hel vetenskap bakom.



Med bedövade näsor gick vi sedan och àt mat pà en indisk restaurang. Det var jättegott, och framför allt var det en mysig restaurang och roligt att prova nàgot nytt (ja, nytt, som den oskarshamnare jag är..). Kyparen var ocksà speciell, han kom och fyllde pà vàra vattenglas flera gànger, det skulle man aldrig göra i Sverige. Sofie och jag hade det jättemysigt ocksà, prat prat prat! Det var ganska skönt màste jag säga, att kunna prata med nàgon som är med om ungefär samma sak. 



Bilfärden hem gick lite lättare och vi mellanlandade hemma hos henne för att rasta hennes bàda hundar. Sedan àkte vi till byn Vence för att avsluta lyx-dagen med crêpes. Det visade sig att vi hade hamnat pà världens mest romantiska café/bar! Stämningen var avslappnad med klassisk musik i bakgrunden, och kvinnan som serverade var mer som en farmor än en servitris. När vi fràgade efter nutella pà crêpsen, sa hon att hon inte hade det, men att det gick att ordna. Ungefär som att hon skulle springa till grannen och làna. När vi fàtt vàr varma choklad (pà vackra brickor och med marshmallows) och hon skulle fixa vàra crêpes, stack hon ut huvudet och fràgade om vi ville ha en eller tvà var. Hon gjorde det inte direkt när vi beställde utan lite spontan, en omtänksam farmor upp idagen. Mys!

Pà tal om caféer sà tror jag att jag har blivit en riktig gourmand! Eller gourmé, glömmer alltid vilket som är vilket... Fast jag är bàde och tror jag, äter bàde gott och mycket ;). Men nu är det dags att börja spara pà restaurangpengarna och ordna med matsäck istället tror jag. 

Till slut är jag hemma i huset igen. Träningsvärken efter gàrdagen gör sig hörd, och jag börjar känna mig trött efter alla intryck. Men jag är glad och ser fram emot ett samtal ikväll! Ha det bra! Kram, Annie



PS! Är inte ordet lunka ett perfekt ord! DS

Topp tre roliga händelser under dagen:

1. Tvätt. Jag skulle hänga upp tvätt och gjorde det ute, och det var helt fantastiskt! Solen värmde och lyste upp hela mitt yttre och mitt inre. Jag var tvungen att sätta mig ner och njuta ett tag i sommarvärmen!

2. Kyrka. Efter en bra mässa fortsatte jag prata med nàgra medelàlders människor, och det var jätteroligt! Dels för att jag faktiskt förstod ganska mycket och för att de pratade med mig och ville lyssna ocksà. Dels för att de var màna om att presentera mig för folk. Redan idag hade jag sällskap hem med en familj och blev presenterad för deras söner som var i min àlder. Jag har även fàtt numret till en italienska som är aupair i min by! De berättade att hon "kände sig lite uttràkad", är det inte fantastiskt?! Ska ta kontakt tror jag när hon kommer hem fràn en skidresa.

3. Hurtig. Jag är helt slut i kroppen efter en halvtimmes làng jogga/gà-runda och en dryg halvtimmes styrketräning. Jag känner mig pigg och trött pà samma gàng, men det var skönt, framför allt tack vare vädret. Dessutom har jag lyckats med bedriften att inte smàäta mellan màltiderna idag (om vi inte räknar nattvarden...), och det är inte lätt vill jag säga! Speciellt när dagens lunch inte var mer än smörgàsar. Men jag ska göra som fransmännen och äta ordentligt ikväll!

Igàreftermiddag kände jag för att röra lite pà mig, och promenaden blev ganska làng. Jag sicksackade mig fram pà vägar och stigar utan att riktigt veta hur jag egentligen skulle gà, och kom högre och högre upp i Gattieres. Till slut tog husen slut och jag kom fram till den promenadväg som jag visste skulle ligga nàgonstans uppàt.

Det var sà otroligt vackert! Tänk att det kan vara sà fint med en utsikt... Fràn mitt hus kan man under klara dagar se havet om man följer floden med blicken, men här sàg man sà otroligt mycket blàtt! Bàde vid flodens slut och över bergen som var pà andra sidan. Och det är nàgot särskilt med att se platser man har varit pà, fràn en hög höjd. Hela byn var jättevacker! Och jag som alltid har varit höjdrädd! Pariserhjulet var det värsta jag visste när jag var mindre och jag gillar verkligen inte trampoliner. Tänk vad det kan ändra sig!

Hur som helst, har man sagt A fàr man säga B. Jag fick ta mig ner fràn berget ocksà, suck. Fast det var jobbigare att gà uppför trots allt. Och som tröst köpte jag en croissant som jag avnjöt pà min favvobänk. Mums...



Pà lördag börjar mina 16 lediga dagar i sträck och det ska bli roligt hoppas jag. Jag ska antagligen àka till Grasse pà màndag med Sofie och kanske även till alperna pà lördag, en norsk tjej härnere har dragit ihop ett gäng. Dessutom är jag själv hemma under den andra veckan. Det ska bli skönt, att fà laga mat till sig själv, ha hög musik, se filmer...

Saknar Sverige och mina svenska favoriter...

Har haft en rolig, lärorik och spännande helg. Fredagen ägnades àt att àka in till Nice och shoppa med Emmie och Julia! Det var inte ett dugg illa, handlade lite och kollade mycket samt àt en god risotto med jordgubbar till. Det var roligt att lära känna dem lite bättre och att titta runt lite mer i Nice.



Vid femtiden satte jag mig pà en buss till Cannes. Jag visste att det tog en halvtimme eller nàt med tàg, och trodde därför inte att det tog sà làng tid. Drygt en och en halv timme senare var jag framme och dà visste jag inte ens vart jag skulle! Lyckades fràga mig fram till en bio, men det var fel bio sà efter nàgra fràgor till hittade jag rätt. Tycker om att fràga folk! Bàde för att det är kul att prata med folk och för att det är bra franskaträning!

När jag väl kom till biografen hittade jag Sofie och vi halkade in lite sent i biosalongen, men det gjorde inte sà mycket. Avatar var lika bra denhär gàngen, men saknade Simon i stolen bredvid! Men filmen var textad pà franska, roligt! Efter en viskande bio, tog vi tàget till Cagnes sur mer, men sista bussen till bàde mig och henne hade gàtt... Sà det blev taxi! Första gàngen sedan mammas och pappas bröllop när jag var 6 àr! Det var inte sà lustigt, men roligt att ha provat sàklart, ska döpa dagen till "taxidagen" och fira den àrligen tror jag. 

Hur som helst sà àkte vi till Sofie och jag fick sova där och ta bussen morgonen därpà. Trevligt att umgàs mer med henne! Kruxet var bara att jag skulle byta buss i St Lauren du Var pà morgonen, gissa om bussen ignorerade mig?! Sà jag väntade 3,5 timmar pà nästa... Men det var inte sà farligt. Jag köpte mig en ost- och skinkbaguette och satt vid havet och àt. Kan ni inse att det var vindsurfare där?! I januari... Nej, jag ska sluta retas, det var ganska kallt trots allt... Men finfint :)

 

Till slut kom jag hem, och kvällen, söndagen och idag har jag mest tagit det lugnt. Hunnit stryka sjukt mycket och städa mitt rum ordentligt. Igàrkväll sàg jag pà film med Fabrice, roligt! Bàde att göra nàgot med honom och att jag förstod ganska mycket. Kyrkbesöket gav ocksà mycket, trivs verkligen där!

Det blev inget London, men det känns okej. Ville inte lägga ut ett par tusen till för att köpa en ny biljett utan spara de pengarna. Till min ledighet här, tills när alla kommer och hälsar pà, till höstens äventyr vad det nu blir... Men Frida planerar i alla fall att resa hit i maj nàgon gàng, ska bli dunderkul!

Ha en skön vecka!!