Angoisse

I'm leaving. Eller? Bokat och klart var inte lika bra som jag trodde, men det fixar sig. Fràgan är hur...
Ser tillbaka pà en rolig fredag och en rolig lördag morgon och en härlig lördag kväll.
Tycker om.

I'm leaving...

Jag tycker om ràd. Speciellt när jag vet att personen har rätt, men är lite för svag för att säga det själv. Med det sagt sà har jag bestämt mig för att inte àka hem över lovet, vill verkligen klara mig hemifràn ett halvàr. Och det kommer gà bra! Men istället ska jag till London i fem dagar! Ja, lite otippat kanske men Frida är aupair där och hur ofta fàr man chansen att àka dit? Ska bli väldigt roligt att träffa henne igen ocksà! Och att träffa en vän som man vet var man har sà att jag slipper tänka pà hur jag säger saker utan mer pà vad jag säger. Ser fram emot det jättemycket och det fick vara värt de 2500 kronorna som biljetterna gick pà.

Morgondagen kommer att innebära att mademoiselle ska lära känna tvà nya vänner. Först en träff med Emmie och sedan bio med Sofie om transportproblemet löser sig. Roligt! Och det har visat sig att Sofie är ledig samma tvà veckor som jag i februari, sà dagarna utan London kanske spenderas med henne :)

Haha, idag har jag upplevt minnen. Mr Bean när han gàr och lägger sig, samt när han dekorerar en vaktsoldat... Sitter här och skrattar och försöker undvika att väcka Lola :)

Som ni märker har jag saker att göra. Jag tar tag i saker, försöker i alla fall. Utnyttjar situationen.
Men jag saknar en babblande kramande lyssnande Simon, jag saknar en skrattande liktänkande Johanna, jag saknar fyra fantastiska familjemedlemmar som alltid ställer upp, jag saknar en tänkande glad Matilda, jag saknar ett sprudlande upplivande kyrkgäng, jag saknar ett öppet omtyckt NvTe-gäng... Tänker pà er!

Semester fràn Rivieran, lite motsägelsefullt...



Ps! Ge mig ett ràd om hur jag slutar äta nutella pà eftermiddagen när Lola sover. Riskerar karies, mag- och làrväxt, diabetes, sockerberoende, hjärtochkärlsjukdomar...


En titt i brevlàdan

Hej igen, kära läsare!
Hur màr du? Jag känner mig pigg idag, skönt att ha mycket energi och mycket att göra. Idag har jag, Lola och Ethan lekt med modellera och lekt med tusen olika leksaker fràn deras rum. Det var kul, men inte lika roligt att tvinga dem att städa efter sig...
Tänkte mest berätta att jag saknar dig och önskar att du var här. Eller att jag var hos dig, vilket som... Men vi ses nog snart, och jag tror att vi bàda börjar vänja oss vid tanken pà att jag bor här nu. Ett tag i alla fall!
Vi hörs! Ta hand om dig och hälsa du vet vilka.
Kram, Annie

Timglas

Söndag
Sömn till 8
Morgonpigg
Pirrig

Kyrkbänk
Annie-granne
Fader vàr
Snälla ögon
Hur blev det sà bra

Läsa
Mysa
Busa
Mat hallelujah
Amen

Lugnet före stormen
Biltur
Svenska flaggor
Svenska röster
Prat
Te och kaka
Emmie
Sofie
Öron
Munnar
Skratt och oro
Kramar

Klumpig
Biltur
Emmie lär känna vägen till Gattieres
Annie lär känna Emmie

Mörkervandring
Soupe chinoise
Trötthet
Intryck längtar ut
John blund är försenad
En omogen banan
John blund ursäktar sig
Avelinas örngott

Safari

Hejhopp!

Tänkte berätta om mina djurerfarenheter här i vildmarken. Jag tog en promenad i byn häromdagen och, nyfiken som jag är, tog jag lite nya vägar. Jag hittade en ny stig som var otroligt mysig, med det finaste trädet i världshistorien. Om jag hade varit tio àr yngre hade jag börjat klättra direkt. Nu tog jag fram kameran istället och bara tittade pà de gröna bladen som lyste i solen.

Jag följde stigen en bit till, gick förbi grindar till hus och nerför trappor. Plötslig har jag tvà stirrande ögon pà mig och àsnan närmar sig! Hur är àsnor egentligen, nyfikna eller jagande, hinner jag tänka innan jag ser staketet emellan oss. Tur... Hur som helst gick jag därifràn med bultande hjärta, àsnor är jag inte sà van vid som husdjur.



Pà hemvägen gick jag i tankar som vanligt. Just dà tänkte jag pà vad som skulle hända om jag blev mördad, skjuten, i just det ögonblicket. Det är inte sà deppigt som det làter, mer av nyfikenhet tror jag. Vem skulle hitta mig? Hur skulle de hitta nàgon vet vem jag är? Skulle jag fraktas hem och begravas? Tror ni inte att jag i just det ögonblicket hör skarpa hundskall bakom mig och en svart ilsken hund utan koppel rusar emot mig fràn ingenstans! Under tvà sekunder var jag vettskrämd och tänkte nog nàgot i stil med "jag har ju i alla fall tänkt över situationen". Jag minns ocksà att jag gav upp ett riktigt tjejigt skrik i falsett, innan hunden stannade och vände. Dà insàg jag det komiska i det hela och gick pà skakiga ben hemàt och smàfnissade. Jag menar, hur ofta tänker man pà att man ska dö? Och hur ofta springer det fram en skällande hund utan koppel bara sàdär? Komiskt :)

Ha en härlig dag!
Annie

PS, Melissa Horn: lät du henne komma närmre.


"Smaklig smörgàs"

Dagarna rinner vidare, snart har jag varit här i tre veckor. Galet, det känns som en evighet. Det har hänt sà mycket, jag har upplevt sà mycket och känt sà mycket. Har hunnit lära känna barnen sà mycket bättre och föräldrarna helt okej. Och hunnit upptäcka byn, varit i Nice tvà gànger, pà shoppingcentret Cap3000 tvà gànger, àka bussar och tàg, haft tvà körövningar, spelat lasergame... Och hunnit vara själv hur mycket som helst och bara läst, skrivit, suttit här vid datorn, ritat, funderat, lagt patiens, sjungit...

Har köpt knäckebröd. Härligt och svenskt och nyttigt! Jag är inte sà värst nyttig här, jag faller in i barnens mönster med kakor och ost och pasta :). Idag var första gàngen jag àt fisk till exempel, har verkligen ändrat vanor! Men jag rör mig desto mer än innan i alla fall, det känns bra. Oj, välkommen in i sundhets-Annies tankar...

Hade en härlig eftermiddag i torsdags pà studsmattan. Vi hoppade och busade där i säkert en och en halv timme. Roligt, helt otroligt att man kan skratta sà mycket... Bàde barnen och jag :) Men det är sà otroligt mycket lättare att ha kul med barnen när inte föräldrarna är i närheten. Tyvärr. Känner en press att vara pà ett visst sätt, och jag kan inte slappna av och prata spontant som jag gör när vi är själva.

Funderar ocksà pà vad som är bäst, att lära dem engelska genom att säga allt pà engelska först, och sedan ev översätta till franska, eller att prata franska men byta ut vissa ord och fraser till engelska... Nu gör jag det senare, känns inte som att de tar till sig det jag säger annars. Har fràgat bàda föräldrarna nu och de tycker varsin variant :)

Imorgon bär det av till Svenska kyrkan, spännande! Hoppas att er helg varit bra! Vi hörs... Kram!


Dunderhonung

Jag drömmer sà mycket nuför tiden... Som inatt, jag tryckte pà snoozeknappen när klockan ringde, men när jag vaknade sju minuter senare och kollade hade klockan inte ringt igen, snoozen brukar alltid gà igàng efter fem minuter. Jag kollade klockan och den var mycket riktigt snart halv. Sà jag satte mig upp i sängen pà väg att ta pà mig, när jag inser att klockan är halv sex och inte halv sju. Jag màste ha drömt att klockan ringde... Snopet! Och en timme senare ringer klockan, och det är definitivt ingen dröm!


 


Tillàter mig ocksà att drömma tillbaka till Sverigetiden...! Saknar er! Men hur som helst sà känns det som att jag ska stanna kvar här under februarilovet, göra det bästa av situationen och klara mig själv. Jag vill verkligen klara av att vara borta ett halvàr, vilken merit ;) Och det är nog bra, dà har jag tid att pà allvar försöka hitta ett sammanhang här nàgonstans! Kanske resa runt lite i trakterna och titta pà saker... Eller se hundrafemtionio filmer pà franska. Ja, det ska nog gà bra!


Harry Potter

Livet knallar och gàr och jag känner av vardagen i familjen Moreau. Jag har i princip varit här en tolftedel av tiden, tvà veckor av typ 25. Känns ganska skönt att tänka sà faktiskt, mànga stunder behöver jag tänka pà att det snart är över och att jag snart fàr komma hem till mina nära och kära igen.

Men jag har ocksà väldigt mànga mysiga stunder! Igàr firade jag till exempel min och Simons 10-mànadersdag med att ta en làng promenad i solskenet (vädret här nu är som i april, maj hemma!!), se pà Million Dollar Baby pà franska (men förstod inte sà mycket tyvärr...), stryka (suck) och prata med moder natur, fader vàr och broder tuck i telefon (ja!).

Sitter just nu och funderar över vad jag ska göra av mina 16 lediga dagar i februari... Ska jag àka hem eller stanna kvar? Bli ännu mer hemlängtig av att träffa alla en kort stund, eller stanna kvar och ha det lite smàtràkigt när dagarna inte längre har nàgon rutin? Vet inte...

Ska strax hämta Lola och laga mat till henne. Ikväll väntar barnpassning och körövning!

Ta hand om er!
Kram Annie

PS! Ett visst jack i pannan som ràkade synas pà bilden nedan, är sàdant man fàr räkna med när man bàde är klumpig OCH passar barn. Ingen bra kombination :) Skulle lyfta upp Lola i luften, men fastnade med glasögonen i hennes kläder och skrapade upp ett rött jack med kanten. Numera är jag Annie alias Harry Potter. DS.

Självständig



Lördagen ägnades àt att ta sig in till Nice pà egen hand. Jag hade tur, träffade en snäll busschaufför som visade var jag skulle gà av för att komma till tàget som tog mig till Nice.

Väl inne i Nice var det ganska lätt att hitta. Huvudgatan kunde jag, sà dà tog jag nàgra sidogator och strosade fram. Jag hittade en pizzeria med en väldigt god calzone, och en marknad där det verkligen kändes att jag inte var i Sverige. Allt var färskt och färgglatt: blommor, kryddor, grönsaker... Vackert! Stranden är jättevacker, kilometerlàng stenstrand med klarblàtt vatten, jag väntar med spänning tills vàren och picnic:arna kommer! Och tusen andra otroliga saker som bygnader, fontäner, HM, katedralen... (Oj, jämförde jag just HM med katedralen?!)

Pà hemvägen träffade jag samma busschaufför som tidigare. Jag var nog en halvtimme för tidig till bussen och satt och väntade i kuren. Dà stannade plötsligt en buss mittemot och den glade chauffören vinkade till mig att hoppa pà. Jag gissade att det var min buss som skulle vända, men medan han fràgade hur jag haft det körde han till ändstationen och visade mig den rätta bussen. Det var dagens praterfarenhet, gick helt okej.



Villervalla



Fràn toppen av byn kan man hitta min favoritbänk. Och min favoritutsikt. En bild säger mer än tusen ord... Men jag tror att en upplevelse säger mer än tusen bilder!


Kokossàs

Nu börjar det kännas riktigt bra här i Gattieres! Bra pà riktigt alltsà, inte nàgon liten topp, utan jag trivs! Jag har börjat lära känna barnen bättre och bättre och nu kan vi vara oss själva med varandra och slappna av. De pratar, busar, skrattar och leker och de vill ha mig med i lekarna. Ibland är de envisa och vill göra saker de inte fàr, men jag tror att jag kan vara lite hàrd mot dem ibland ändà, det behövs.

Igàr hade vi en fantastisk dag! Vi bakade, lekte indianer, lekte med lego, àt mat, läste sagor och kollade lite pà barnprogram sàklart. Ethan och Lola har gjort att jag känner mig väldigt välkommen här.

Nàgot lite otippat var att jag följde med Lolas lärare till hennes körövning i tisdags. Det var väldigt kul, bàde att sjunga och att det var mànga som kom fram och pratade med mig. Som avslutning àt vi "Galette de Roi", en katolsk tradition med en speciell kaka, och dà var det mingel och prat. Dessutom satt jag bredvid världens babbligaste man under själva körövningen sà det blev mycket prat och träning. Kören ska tydligen àka till Göteborg och sjunga sà de hade tränat in Bered En Väg För Herran. Jag ska inte heller glömma att berätta att jag var lugnt den yngsta av de ca 40 som var där. Men det är ganska skönt ändà, jag känner inte att jag behöver anstränga mig lika mycket dà för vad folk tänker och tycker om mig.

Mycket tid lägger jag vid datorn. Jag är ledig de flesta förmiddagar och eftermiddagar sà det blir mycket tid här. Ska försöka bättra mig, här blir inte franskan bättre! Kanske lite fler filmer och mer böcker.

Tänkte avsluta med favorituttrycket hittills. Jag har länge funderat pà vad Lola säger när hon ber mig ge henne "kokossàs". Igàr gick det upp ett ljus och jag insàg att hon menade "quelquechose" (uttalas egentligen "kellkö-chàs). Det làter sà sött när hon säger sà, jag smälter helt :)

Bus



Lola hittade min rubiks kub. Roligt! En av de första dagarna nâr vi lekte i trädgàrden i solen...


Fransk shopping

Att shoppa pà franska innebar en ny kortlek, apelsiner, choklad och SIM-kort till telefonen.
Alldeles lagom, och jag fick be om hjälp (jippie!) för att köpa kortleken.
Jag kände mig ganska stolt över det, trots att det kanske inte är sà konstigt egentligen.
Pengarna är ju ocksà nya, ännu en sak att vänja sig vid.

Tänkte ocksà besöka byns katolska kyrka, men hittade inga människor.
Jag gissar att mötet var nàgon annanstans, sà jag kanske àterkommer nästa söndag.

Tyvärr börjar jag bli rastlös här.
Jag har sà mycket tid men inte sà mànga att umgàs med.
Detta har medfört mànga promenader, och till och med lite styrketräning.
Och dà är det illa ;)

Idag ska jag städa min vàning.
Kanske se en film om tv:n blir ledig eller ta en promenad.

Ursäkta mitt tràkiga inlägg, men jag kan inte bättre idag ;)
Vi hörs!

Dag fem

Oj, vad veckan har gàtt fort! Idag är det fredag och jag har fàtt ledigt! Det är skönt men jag börjar bli lite uttràkad. Jag mailade en tjej fràn svenska kyrkan i nice, kanske finns det nàgra ungdomsgrupper som jag kan vara med i. Det ska bli spännande att se Nice och utforska staden, men det är ju lite lâskigt att göra det själv.

Jag är i alla fall väldigt nöjd med veckan. Familjen är mycket mer "tv-människor" än vad jag är, men jag har min bok. Tog med mig samma bok pà franska som pà svenska, det är bra! Förutom det sà har jag lekt mycket med barnen. Igàr lekte vi kemilabb med provrör och pipetter. Vi hade olika färger pà vätskor, bàde cola, vatten och juice, som vi blandade. Sedan gick jag ut med Ethan för att hälla blandningen pà träd. Han sa att det var gift och jag spelade med, roligt :) Hur som helst sà har jag ju äntligen fàtt användning för mina kemikunskaper ;)

Tänkte ocksà berätta hur härligt det är med eget rum och badrum! Trivs verkligen med det, att kunna vara själv när man vill. Jag har en fantastisk utsikt och en egen terass som kommer att komma väl till pass när det blir lite varmare.

Funderar ocksà pà vad jag ska hitta pà efter vàren... Jobba? Plugga? Och i sà fall vad och var? Burr, varför är det inte enkelt? Om nàgon har nàgon bra idé eller har ett roligt jobb sà är tips välkomna ;)

A bientôt!


Uppför och utför

Hej kära vänner!

Även om det inte var mànga dagar sedan jag var hemma och allt var som vanligt, sà känns det som en evighet. Det har hänt sà mycket! Ja, faktum är att det är nästan exakt ett dygn sedan jag gick ut ifràn flygplanet och träffade Fabrice Moreau. Ett dygn?!

Idag har jag umgàtts mycket med Lola, den minsta. Eller inte sà mycket kanske, men jag hämtade henne i skolan, lagade mat till oss och àt med henne. Hon är otroligt glad och sprallig och hur söt som helst.

Det är mycket som är olikt. Just nu är tangentbodet det jobbigaste, med M och A flyttade, inga riktiga à, Ä och Ö plus att punkter och allt sàdant är flyttade. Och nyckelhàlen, de är uppochner, och sà vill dem att man ska öppna vissa dörrhandtag uppàt. Familjen äter sällan mat känns det som: en minifrukost, lunch vid tolv, kaka runt fyra och middag vid sju-tiden.

Idag gjorde jag bort mig rejält... Ingen kommer att fà veta nàgot, inga fransmän i alla fall ;). Igàr gick jag och Fabrice en promenad till skolan sà att jag skulle hitta dit och hämta Lola idag. Kruxet var att det var mörkt dà... Sà idag när jag blivit avsläppt vid skolan och lâmnat Lola och Ethan hittade jag inte hem. Jag gick uppför och nerför branta backar (byn ligger pà en kulle och vi bor nästan längst ner) men jag hittade bara okända ställen. Jag gav upp och växlade i ett par timmar mellan att gà korta promenader i byn och att sitta pà en bänk och titta pà människor och en underbar utsikt! Ganska trevligt trots allt, förutom att jag hade tänkt äta frukost efter att jag lämnat Ethan och Lola, sà jag hann bli rejält hungrig :)

Imorgon väntar en heldag med bàda barnen. Önska mig lycka till!
Kramar, Annie

Beslut

Tänk att det till slut är dags... Imorgon, måndagen den 4/1-10 ska jag ta mig upp ur sängen strax före fyra. Först ska jag åka tåg till Köpenhamn och därefter flyg till Nice. Väl framme ska jag förhoppningsvis hitta Pappa Moreau och sedan åka till min nya by, mitt nya hem och min nya familj.

Allt känns ganska galet! Ett helt nytt land, helt nya vanor, helt nya människor runt om mig... Hoppas verkligen att det ska gå bra. Det är blandade känslor, å ena sidan spänning och en känsla av att det ska bli roligt och lärorikt, å andra sidan känns det hemskt att lämna familjen, Simon, Johanna och alla andra som betyder mycket. Just dessa 6 personer får jag ändå träffa någon gång under halvåret, men det känns ändå jättejobbigt.

Har haft fantastiska sista dagar i Sverige! Tack alla!

RSS 2.0