Självkänsla
Igår var en långtråkig dag. Idag har jag redan hunnit med en dropin-undersökning på en glad pensionär och fler är på gång efter lunchen. Jag lyckades till slut klämma i glaset i en trådgarnityrbåge, svårt, och jag hörde hur en söt gammal tant sa till Agneta att "dendär gulliga praktikanten, hon var ju så söt" eller nåt sånt, och då blir man lite extra glad.
Jag och mamma diskuterade igår hur olika man kan vara som person. Hur beroende vissa (läs: jag) kan vara av andras uppmuntran och omtanke. Vad skönt det skulle vara att inte bry sig om vad andra tycker och tänker, och acceptera att man inte är perfekt. Att man gör fel och att det i sig inte är något fel med det. Att det faktiskt kan lyfta upp andra när man själv klantar till det någon gång, eftersom man behöver förstå att det inte bara är en själv som gör bort sig ibland. Sen tenderar ju de där jobbiga tillfällena att klumpa ihop sig så att man ibland känner sig riktigt usel, men vissa gånger är det tvärtom också. Så nu ska jag njuta lite extra av min söta gummas snälla ord. Trevlig tisdag!
Kommentarer
Postat av: Maja
Åh, hade du med en engelsktalande på samma dag? :D haha, vad underbart. Man behövde tänka lite extra, men det gick allt.
Jag är precis som dig, Annie! Och jag är så beroende hur stämningen är på arbetsplatsen. Om det känns lite spänt eller om personerna är korta eller lite otrevliga så får jag jätteont i magen. Bästa vore om alla var lika glada, snälla och trevligt inställda som oss. Men man får acceptera att alla är olika och lära sig att hantera det.
Trivs du bra? :)
Trackback
